Tid och otid

Det är inte mycket jag anser mig vara världsbäst på, men när det gäller stress så är jag en världsmästare. Jag är så jävla bra så att om jag har mycket tid på mig, ja då får jag ingenting gjort. 

Om jag jobbar, till exempel, så går jag alltid upp så att jag endast har den tid som krävs att fräscha till mig och sen åka till jobbet. Över min döda kropp att jag skulle klara av att sitta med en kopp kaffe och vänta på att få åka och jobba. 

Nä, tajmat å klart in i minsta detalj, det är min melodi det. 

Idag till exempel, så har jag lite att fixa med, men alldeles för mycket tid. 

Ska köpa present till brorsdottern (vilket borde ta sisådär en halvtimme) sen vid halv ett kommer en människa och hämtar en tavla jag sålt (30 spänn rätt ner i plånkan) och sen ska jag till Fadern. 

Helst ska jag också duscha innan dess. 

Så jag ställde klockan på nio, men vaknade en timma innan. Perfekt, då kan jag duscha i lugn och ro. 

Jamen tjena, nu sitter jag här oduschad med två koppar kaffe i magen och kan inte bestämma mig om jag ska duscha innan eller efter presentshoppingen. 

Hur jävla svårt kan det vara? Jag är helt övertygad om att detta beror på att jag har för mycket fritid. 

Men nu (för fem sekunder sedan) så har jag bestämt att jag åker in och fixar presenterna, sen duschen och sen såsa fram till halv ett. 

Önska mig lycka til!