Nio timmar

NIO TIMMAR!!! Tog det innan jag kom in i duschen. 

Just sayin'!

Tid och otid

Det är inte mycket jag anser mig vara världsbäst på, men när det gäller stress så är jag en världsmästare. Jag är så jävla bra så att om jag har mycket tid på mig, ja då får jag ingenting gjort. 

Om jag jobbar, till exempel, så går jag alltid upp så att jag endast har den tid som krävs att fräscha till mig och sen åka till jobbet. Över min döda kropp att jag skulle klara av att sitta med en kopp kaffe och vänta på att få åka och jobba. 

Nä, tajmat å klart in i minsta detalj, det är min melodi det. 

Idag till exempel, så har jag lite att fixa med, men alldeles för mycket tid. 

Ska köpa present till brorsdottern (vilket borde ta sisådär en halvtimme) sen vid halv ett kommer en människa och hämtar en tavla jag sålt (30 spänn rätt ner i plånkan) och sen ska jag till Fadern. 

Helst ska jag också duscha innan dess. 

Så jag ställde klockan på nio, men vaknade en timma innan. Perfekt, då kan jag duscha i lugn och ro. 

Jamen tjena, nu sitter jag här oduschad med två koppar kaffe i magen och kan inte bestämma mig om jag ska duscha innan eller efter presentshoppingen. 

Hur jävla svårt kan det vara? Jag är helt övertygad om att detta beror på att jag har för mycket fritid. 

Men nu (för fem sekunder sedan) så har jag bestämt att jag åker in och fixar presenterna, sen duschen och sen såsa fram till halv ett. 

Önska mig lycka til!

Det suger fett...

Det här att våren har bestämt sig för att vänta. Iskallt regn som övergår i blötsnö för att bli snö för hundrafemtielfte gången sen jag vet inte när. Och i morron ska det bli nio grader varmt!

Alltså, tacka fan för att man fryser typ jämt nu för tiden. Det var inte många veckor (eller var det dagar) sen det var så varmt så varmt att elementen skruvades ner för det blev som en bastu inne.

Men sen hänger man liksom inte med, man skiter i å skruva upp för läderveksrapporterna lovar minsann en massa plusgrader "i morron", men det blir ju givetvis inget av med det å så har ekorrhjulet snurrat ytterligare ett varv och man fryser läpparna av sig. 

I morron bitti ska det duschas, så nu har jag varit förutseende och brassat på elementet ganska duktigt inne på toan så  jag slipper stå där och huttra med mitt underbara morronhumör som enda sällskap. 

Klockan är nu 01.01 och jag är faktiskt lite trött så det ska bli rätt skönt att sluta mina blå nu. 

Arbetsfuckinglös eller inte, i morron är det fredag och det är, och kommer så förbli, bästedan alla dar i veckan ever!

Buske - nej tack!

Alltså...jag hade påbörjat ett nytt och långt inlägg. Ja, jag visste att det skulle bli långt för jag hade redan skrivit skitmycket, meeeen...

Helt plötsligt var det dags att ta ut baguetterna ur ugnen å sen var jag visst tvungen att trycka i mig lite (dyngmycket) av dem och sen sprida en bild från den lokala köp&sälj-sidan där någon skänker bort 3 kukar förklädda till tuijor.

Ja, jag hade också skänkt bort dem. 

Eller så hade gud och alla människor fått hjälpa mig att få dem försvinna från mina domäner. 

Ah, å sen kom jag på att jag höll på att blogga å så hade jag inte sparat det jag påbörjat å sen så försvann allt. Typ bara poff, som i Yrrol. 

Så nu förstår ni att jag inte orkar börja om, ni får helt enkelt hålla er tills i morron (eller så) tills ni åter få ta del av min unika visdom, mitt (o)spännande liv och mina högst partiska betraktelser av min omgivning. 

Buenas noches amigos. 

Ninnaninanninanna...

Alltså det här med ljudböcker. En alldeles underbar uppfinning, speciellt sedan de smarta telefonerna kom, och man kan lyssna i mobilen. 

Man kan klippa gräs, röja, tvätta och till och med städa hela källaren utan att tänka på vad man gör bara för att det enda man tänker på är boken. 

Den enda nackdelen är att jag lyssnar mig trött. Alltså, när jag lyssnat på  två, tre böcker på raken så orkar jag liksom inte mer (om jag inte ramlar över ännu en dödsbra bok förstås) Då slutar det med att jag påbörjar en, två, kanske fem nya böcker som jag inte kan koncentrera mig på och avslutar olyssnade. 

Men då finns poddarna! 

Man kan plugga in nån rolig podd och bara skvallyssna. Flabba lite för sig själv, uppröra sig lite för sig själv. 

Som vanligt kör jag oftast på det kriminella temat. Oskyldigt dömda, felaktigt dömda, felaktigt friade eller idiotmänniskor i största allmänhet. Oerhört intressant om ni frågar mig. 

Jag har just upptäckt rättegångspodden och är helt fast. 

Förfasas över hur påhittiga människor kan vara när det gäller att ha ihjäl sina medmänniskor, stycka och ljuga. 

Fasansfullt, men fasligt intressant. 

Så dagens tips är: Lyssna på poddar kära barn!

Uppdatering: Det var inte jättekul att lyssna på frågor och beskrivning av hur huvudpersonerna hade oralsex. I sängen? Utanför sängen? På golvet?

Vart var byxorna? Hade hon trosor. Kom du? Vart kom du?

Nä, jag är inte särskilt pryd, men för första gången i mitt podd/ljudbokslyssnande började jag leta efter skämskudden. 

Orkar inte mä't

Att det ska va så jävla svårt att ta sig ut på en promenad?

Jag har varit på väg ut i en halvtimme nu och det är jaochnejspöken som bråkar i huvet på mig. 

Egentligen vill jag. Egentligen vet jag att det är gött bara jag tar mig ut. Egentligen...nää, jag blir kvar härhemma, inne i min borg. 

Idag har det varit härligt väder, men jag har på nåt sätt utvecklat nån form av social fobi för mina grannar. 

Jag får nästan panik över att jag måste prata med dem när jag går ut. Jag hatar verkligen när grannarna är ute och grejar samtidigt som jag. 

Jag v i l l  i n t e vara social med dem. Ett hej, en nick, en vinkning, det räcker för mig i alla fall. 

Nu håller hundgrannen på att bygga en ny utsiktsplats. 

Jag vill inte bo här längre. 

Igår

...drack jag öl...och bubbelvin...och rom...och whiskey...

Idag är idag och jag är svinhungrig. Vill ha bodegans goda schnitzel, men det lutar mer åt att det blir onlinepizza till det överpris man betalar för att man är ensam i hushållet. 

Glömde jag förresten säga att jag är bakis?

Så'n ä ja!

Tänkte bli lite privat och berätta om några små egenheter jag har och saker jag stör mig på. 

Jag stör mig faktiskt på massor med saker, men jag anser mig själv inte vara perfekt (nåja) för den sakens skull, det är bara sån jag är. 

Jag hatar att dricka kaffe i muggar med svart insida. Jag gillar svart som färg, men svart och svart porslin...nä, det funkar icke. 

Kaffemuggar ska ha ljus insida (typ vit) Inte ljusgrön, ljusrosa eller ljusblå, dock är det ljusår bättre än svart insida. 

Har i det stora hela svårt för enfärgat porslin. Käkade spaghetti å köttfärssås på blå tallrik i början av 90-talet och det skar sig rätt rejält. 

Shabby chic brudarnas Mateus-porslin i all ära, men man kan inte slänga på vad som helst och tro att det ser gott ut. 

Jag fyller alltid ett glas med vatten och häller ut det innan jag fyller på det vatten jag ska dricka. Detta trots att glaset är rent. 

Rättstavningspolisen, det är jag det, och jag får andnöd och galopperande eksem av särskrivningar. 

Jag är lite lat. Tyvärr, men så är det. En riktigt dålig egenskap. 

Vattenlinjen är min kittligaste kroppsdel (är det ens en kroppsdel?) Om någon annan mejkar mig kittlas jag nästan ihjäl. 

Men att bli kittlad under fötterna är bara skönt. 

Jag gillar filmer med överdrivet våld (tänk Kill Bill) det blir liksom mer komedi över det hela, men jag gillar inte splatter. 

Science Fiction förstår jag mig inte på och har bara sett en (kanske två) Star Wars filmer. 

Om jag slutar vaxa muschen kommer jag se ut såhär:

Arbetsplatser med för mycket tjejer gillar jag inte, det blir alltid tjafs och jag hatar drama. Därför tittar jag inte heller på dokusåpor. 

Jag gillar mörka killar, det blir alltid nåt trubbel med de ljusa. 

Väljer lakrits före choklad alla dagar i veckan, beställer sällan eller aldrig dessert, men jag är en sucker för snacks.

Förra sommaren snodde jag en rosa fjäderboa. 

Ja, där hade ni lite jag, jag, jag. 

Har ni tur blir det mer jag nån annan gång. 

Det slår mig nu...

...efter att jag precis dragit bort mitt fortfarande släta överkast, att inte ens hunden ville ligga i min säng. 

Tack och go'natt...

Ett litet hundliv

Eftersom Modern flytt fältet till residenset i Falkenberg, är det jag som återigen står överst på listan över hundvakter till den kastrerade matmaskinen. 

Maskinen (hunden) levererades oskiten strax efter lunch idag. 

Det här med oskiten innebar att djuret på två timmar lyckades ersätta den friska vårluften med den unkna doften av varma hundfisar. 

Tog vägen genom skogen när vi skulle till Fadern så jag slapp att ta den första högen. 

Alltså, det är så jävla äckligt att plocka upp hundskit! Men det är ännu äckligare att trampa i det och jag blir så förbannad på folk som inte gör't!

Hos Fadern vankades det en liten bakelse som kommit tillsammans med dagens lunchlåda. 

Som den kastrerade matmaskin han är, Iz, så trodde han givetvis att det var till honom. Han sitter helt ogenerat och följer varje tugga, trycker gärna in huvudet mellan farsans arm och låter tungan flyga ut likt en serietidningsgroda som fångar en fluga. Ibland funkar det, ibland hinner man före och motar bort. 

Efter fika blev det långpromenad. Blir lätt lite stressande med alla bilar då lantisvovven är på besök i storbyn. Två gånger reste han sig mot kyrkogårdsmuren för att kolla om det fanns nåt fräsigt där. 

Promenerade sen på lite lugnare ställen och efter 2 skithögar till lugnade han ner sig och gick mest och smånosade. 

I morse blev det återigen tidig uppstigning. Kunde inte somna om så gick upp och tog en cig och spelade lite spel på mobilen. 

Plötsligt ringer P och klockan är bara halv åtta. Hon har blivit utelåst av min lilla brorsdotter när hon gick ut för en go' morroncig (hehehe)

Blev att slänga sig iväg och rädda upp situationen eftersom jag faktiskt har nyckel dit. 

I morron ska jag återigen träna på att gå upp tidigt. Lilla My kommer stå utanför dörren klockan åtta, men den här gången serveras inget nybakt. Jag tror faktiskt att husmorsviruset äntligen lämnat kroppen. 

Hade varit kul om det hade tagit med sig sisådär en 15 kilo av bara farten, men det är väl förmätet att önska för egen vinnings skull. 

Jag har en smörkniv

En ful jäkla smörkniv i trä, som jag haft i 100 (ja?) år och den har varit lika ful hela tiden och den har varit lika oduglig att smöra med hela tiden. 

Jag har fått den av Modern som i sin tur köpt den från en gammal jobbarkompis vars gubbe tydligen sitter i garaget och täljer smörknivar för glatta livet. 

Om Sonen hade gjort kniven i slöjden, hade det varit världens finaste kniv.  

Jag hade älskat att själva bladet är tjockt så man får nada känsla för att bre ut smöret. Jag hade älskat att det blir en stor tjock smörklump på den som man sen, med viss möda, får ägna en hel vetenskap åt att skrapa av mot smörpaketets kanter. 

Jag hade redan smörknivar när jag fick denna. Bra smörknivar till och med. 

Jag har köpt flera nya i plast sen jag fick den här smörkniven. 

Varför i helvete sparar man på skräp man varken vill ha eller behöver?

Nu jävlar åker den väck!

Jag hade en gång en smörkniv...

Det bidde hamburgare istället

För något år sedan gjorde jag underverk i köket med en het chili. Ni vet, en såndär gryta när man kokar bitar av högrev ihop med lite starka chilifrukter i sisådär en tre timmar tills köttet bara ramlar isär. 

I söndags var matfantasin nere på noll när jag fick syn på en chili som såg ensam ut i köket. Här ska fixas långkok, tänkte jag och drog igång. 

Eftersom jag bara hade en färsk chili så fick även inlagd jalopeno och de thailändska chiliflakesen följa med ner i grytan ihop med sisådär en halv vitlök och annat jox. 

Tittade på lite dåliga serier medans grytan puttrade så hemtrevligt på spisen. 

Som vanligt kom John Blund på besök sådär på seneftermiddagen och jag tänkte faktiskt tanken på att ställa klockan i och med att jag hade koket på gång, men innan jag tänkt hela tanken klart sov jag som en stungen Törnrosa. 

Vaknade två och en halv timme senare!!!

Den omisskännliga doften av bränd mat nådde obarmhärtigt mina näsborrar. 

Snabbt ut i köket och jajjemän, en svart sörja fastbränd i botten på min bästaste finaste gjutjärnsgryta från Skeppshult. 

Jävla skit!

Nu skrapar jag botten på grytan med ett rakblad lite då och då för att få bort skiten, varvat med att fylla på med hett vatten. 

Om grytan blir förstörd då jävlar...dom är så jävla dyra, men så jävla bra. 

Nu står den där ute i köket, fylld med varmvatten och gråter järntårar. Säkert längtar den efter biffstroganoff på älg, med färska kantareller. Eller kanske en lyxbolognese med rödvin. Eller kanske...nä, bryter här och går ut och skrapar lite till. 

And the fortsättning

Precis som alla andra storbloggare så uppdaterade jag inte tätt efter den blogg jag avslutat med en cliffhanger (woooo)

Well, väl inne i Öret så blev det en findrink och en öl innan det var dags att ta plats, och vilka platser sen. En flyttbar läktare där stolsitsarna var placerade så tätt att det bästa sättet att inte oavsiktligt nudda någon, var att sitta med armarna i kors. Übetrist om ni frågar mig. 

Här kunde det varit en bild, men alla vet ju hur mobilbilder på en ljussatt scen, tagna på avstånd, ser ut, så jag skiter i det. 

Men showen drog igång och bara öste på i 1,5 timme. Alla vi gamlingar förstummades över hur faan de orkar hålla på sådär och en av medlemmarna är ju dessutom gravid.

Men det var en riktigt bra show med disco och glitter från början till slut och ljudet var riktigt, riktigt bra. 

Sen var det dags för antiklimax igen. Klämma ihop sig i baksätet och försöka hålla sig vaken under bilresan. 

Jag hade mer än gärna fortsatt att festa, men jag hade inga partykompisar, så lösisarma åkte av tillsammans med övrigt smink. Lite tråkigt måste jag säga. 

Nog för jag är gammal i ålder, men jag festar fortfarande gärna hela natten om tillfälle ges. 

Undrar om jag är omogen?

I fredags var det sista dagen att åka med vinterskor på bilen, jag bytte dem igår. 

Barnvaktade minsta brorsdottern så föräldrarna skulle slippa vabba. Det lilla livet har fått en liten spricka i benet och får vila från dagis ett tag. 06:30 dök hon upp härhemma och sen var karusellen igång. 

Det gick i alla fall hur bra som helst, även om jag misstänker att gamla faster inte är prinsessans favoritperson i världen. 

Nu är det är hög tid att fånga denna dagen (världens klyschigaste uttryck)

Har fullt sjå med att komma på någon onyttig aktivitet. 

To be continued

Jahopp, då var det måndag igen då. Eller  rättare sagt söndagsnatt. 

Borde egentligen sova nu, men det är som det är med den saken. I morron ska brorsdottern barnvaktas och redan 06:30 dyker hon upp här. Jag kommer vara helt död, det är jag säker på redan nu. 

I lördags var det mat och disco på schemat. 

Ryktet säger att grannbyns nyaste restaurang har väääärldens bästa hamburgare, men se det hade dom inte. I alla fall inte i mitt tycke. Köttet var på tok för grovmalet och köttpucken något ljummen. Nä, blev faktiskt lite besviken, men man kanske inte ska jämföra med burgarhaken i Stockholm. 

Provade också sötpotatis pommes för första gången och det var tyvärr inget dom föll mig i smaken heller. Fan, jag som verkligen trodde det skulle vara en höjdare, men det söta var för sött. Håller mig hädanefter till gamla hederliga potatispommes med salt på. 

Hade stylat mig rejält med lösfransar och eftermiddagsvin inför discokvällen, men som vanligt blir jag en zombie när jag blandar mat och alkohol. 

Att sen sitta ihoptryckta i ett bilbaksäte i 40 minuter bidrar ju knappast till nån högre stämning på gamla dar. 

Men, jag får fan ge mig nu. Ligger i sängen och bloggar från mobilen (som vanligt) och blodet börjar försvinna från handen. 

Jag gör som alla stora bloggare och skriver meningen jag berättar mer i nästa inlägg. 

Go'natt!

Sup ner mig

A jobbade i förmiddags så nä, det blev inget pumpande av däck. Lagom tills hon slutat jobbet hade luften gått ur mig istället, eller ja, jag kände att det inte var nån panik. 

Men rastlös var jag i alla fall, så det blev bakning - IGEN!

 

Denna gången knådade jag ihop några hallongrottor efter Pernilla Wahlgrens recept. 

Jamen alltså, hör du hur det låter, PERNILLA WAHLGREN!

När jag väl bestämt mig och ville börja NU, insåg jag att jag inte hade någon hallonsylt, och inte orkade jag ner till affären, men jag ville absolut ha de där kakorna. 

Ryckte och slet i skåp och lådor när jag plötsligt hittade ett paket gelesocker. 

Snilleblixten slog till och jag ställde mig på huvudet i frysboxen och rotade fram ett paket frysta hallon och blåbär. 

Sen kokade jag sylt. 

Ja, K O K A D E E G E N S Y L T !

Det måste nog till en drängfylla snart för att mota det där jävla husfruspöket ur kroppen på mig!

Öppen dag

Fortfarande trött som en gnu, fattar inte vad det beror på. Kan det vara vårtrötthet måntro?

Igår bjöd jag Lilla My på frukost klockan åtta på morronen - ÅTTA!

Det var i och för sig jättemysigt, men eftersom jag inte hade kommit i säng i tid dagen innan, så blev resten av onsdagen lite zombielik. 

Lunchade med familjen på den lokala kinesen, något som i princip aldrig har hänt. 

Vi blev sittandes i två timmar, men när Stora brorsan och Modern nästan pajat spelmaskinen så var det dags att dra. 

Gick hemåt och tog svängen förbi A och B, som hade köpt en paviljong, så där blev man snabbt satt i arbete. 

Vid sextiden dundrade jag ner den blytunga röven i soffan och inte långt därefter ljöd Lakritsfantomens ljuva snarkningar över Bossåsen. 

Dagen idag är helt oplanerad, men solen skiner och kag funderar på bästa sättet att utnyttja detta. 

Tror jag tar med mig däcket till skottkärran och går till A å B och pumpar det, samt tigger en köpp kaffe. 

Ja, så får det nog bli. 

Utmattningssyndrom

Tisdag kväll och äntligen börjar jag hämta mig efter den intensiva helgen. 

Inte för att vi festade som att det inte fanns någon morgondag, men som den ensamvarg jag är tog det visst hårdare på mig än jag trott att ha folk omkring mig i 24h. 

Damerna dök upp här strax innan 23 på fredagskvällen, vilket givetvis firades med en flaska bubbel.

Som den goda värdinna jag är så intog jag, något senare, sängplatsen i soffan, och det var väl en jävla tur att det var just jag som sov där. Maken till dålig sängplats har jag knappt aldrig haft.

Vaknade tusen gånger under natten och efter åtta på morronen var det stört omöjligt att somna om. 

A-C, som fick Master bedroom, snarkade och sov däremot tills vi fick tvinga upp henne. 

Efter frukost gjorde vi oss redo för avfärd mot Karlstad, men vi hann knappt till samhället innan första stopp då A-C absolut ville kolla in den lokala loppisen. 

Efter en större fadäs med automatväxlad bil, bromsar man tydligen inte får trampa på (!?) byte av rött vin till vitt, så var vi äntligen framme i Karlstad. 

Det gamla danspalatset Sandgrund inhyser numera en permanent konstutställning av Lars Lerin och tavlorna var många, gigantiska och otroligt vackra.

Själv passade jag givetvis på att ta en selfie med konstnärens man. Artisten själv var dock inte på plats. 

Tog en tur runt själva sta'n och var lite lätt nöjd att jag inte föreslagit tåg denna lördag, något jag faktiskt hade haft tankarna på. 

En veteranvagn krasch rätt in i Pressbyrån. 

Väl hemkomna blev det ingen rast och ingen ro. Mojitos, mera gäster, mat och en jäkla massa rötjut för min del. 

Men vad gjorde det när sol'a sken från klarblå himmel på söndagen. 

Tog med mina gäster till vårt lilla kulturcentrum och där blev det fika igen. Vinkade av mina vänner på samhället, mötte upp Ordföranden och hennes man en stund innan jag promenerade hem. 

Hem och la mig på soffan och sov i fyra timmar!

I måndags gjorde jag absolut ingenting. Det kändes som jag hade baksmälla (vilket jag naturligtvis inte hade)

Det är tufft att vara värdinna och housewife from hell. 

Och på tal om den sistnämnda: jag har surdegsbaguetter på jäsning i detta nu. 

Ja, samkvämet tog visst hårdare på mig än jag trott b

Det gick åt helvete...

...att vila sig i form. Det enda jag fick gjort var hängning av tvätt. 

Tänkte, efter en intensiv dag, vila mig i form för städning nu, jag är verkligen skittrött, men så dök Sonen upp och spred lite glädje, så jag tror jag orkar ett röj nu. 

Av någon märklig anledning har tvättmaskinen flyttat på sig och står totaljullrigt, det lät som någon bilade upp golvet när det centrifugerade. 

Men så fixade han det, mannen i mitt liv, mammas stolthet, så nu snurrar en maskin igen. 

Idag är jag på kalashumör och jag längtar så efter mina vänner. 

Jag har varit på så bra humör att jag inte ens slängde mig på tutan när en kepsgubbe betedde sig på Kronhallsparkeringen och jag tog en kaffe hos mamma utan att snäsa åt henne. 

Ja, jag är vuxen, jag ska inte snäsa åt min mamma. Faktiskt ett löfte jag har till mig själv. 

Nä, här blir inga barn gjorda (som tur är) dags att spruta rengöringsmedel i toan och dra fram snabeldraken. 

Piss on ju!

Och nu vände det

Klockan är 17 och jag har ännu en gång lyckats fördriva dagen med ingenting. 

Eller ja, spenderade några timmar hos Fackpampen och hennes två streptokocker innan det var dags att bege sig till Fadern för leverans av matlådor. 

Nästa stopp blev hos Sandra där jag hämtade musikmaskinen som jag lånade ut i lördags. Vi tog en kopp kaffe och konstaterade, än en gång, att what goes around, comes around. 

Avslutade med en high five. 

Väl hemma kom sonen och hämtade sina matlådor. Sedan blev det premiärtur för honom som chaufför åt mig i nya firmabilen. 

I morron väntas finfrämmat från Gästrikland, så nu vilar jag mig i form för lite städning och tro på fan om inte solen tittar fram nu i skrivande stund. 

Jag tror fan jag är lite glad. 

Det är neråt

Nu är det sådär igen, jag känner mig nere och understimulerad. Irriterad på det mesta och de flesta. 

Måste försöka komma ur svackan eftersom jag får långväga gäster i helgen, men jag tror det löser sig bara solen behagar visa upp sig igen. 

Höll på att sova ihjäl mig idag, men sen blev det en tur till Fadern och en titt hos Lilla My. Hos Lilla My lärde jag barnen att man kan stoppa bollar under tröjan och få jättemeloner, ett trick som skapade både glädje och osämja. 

Väl hemma blev det en laddning enchiladas till Fadern och storkok av baconsås till alla som vill ha. 

Igår bakade jag tekakor för första gången i mitt liv och de blev riktigt bra. 

Understimulerad, sa jag det?