Jag har varit på väg ut i en halvtimme nu och det är jaochnejspöken som bråkar i huvet på mig.
Egentligen vill jag. Egentligen vet jag att det är gött bara jag tar mig ut. Egentligen...nää, jag blir kvar härhemma, inne i min borg.
Idag har det varit härligt väder, men jag har på nåt sätt utvecklat nån form av social fobi för mina grannar.
Jag får nästan panik över att jag måste prata med dem när jag går ut. Jag hatar verkligen när grannarna är ute och grejar samtidigt som jag.
Jag v i l l i n t e vara social med dem. Ett hej, en nick, en vinkning, det räcker för mig i alla fall.
Nu håller hundgrannen på att bygga en ny utsiktsplats.
Jag vill inte bo här längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar