Det där lilla

När man balanserat länge på gränsen så är det inte mycket som krävs. 

Idag så kom det där lilla, det där som gjorde att bägaren till slut rann över. 

Sitter nu och känner mig som en urvriden disktrasa och jag ser inte ett skit fram emot att åka från byn i morron. 

Fan...allt som är kvar av mig nu för tiden är bara ett skal. Ett skal som jag en gång byggde upp som skydd, men jag undrar om det inte fick motsatt verkan. 

Jag vill skratta, dansa, vara bekymmersfri och lycklig. Hörde det bara till de yngre åren tro? 

Är det förbjudet att vara glad nu? 

GGG

Fy fan vad jag är trött på:

Ja, just de här gubbarna jag är trött på är väl inte så gamla, men gubbgriniga är de och lägger sig i saker de inte har med att göra. 

Något av det värsta jag vet är när folk inte tar ansvar fullt ut för sitt eget arbete utan bara får ur sig halvmesyrer och skiter i uppföljning och kundens bästa. 

Jag råkar vara funtad så att jag inte kan släppa förbi det, vilket medför att jag får sitta där och reda upp en massa skit som egentligen inte ligger på mitt bord. 

Det är inte första gången det händer, och tyvärr inte heller den sista. 

Den här veckan tror jag har varit årets längsta och jag har varit konstant trött från morron till kväll, men i morron är det äntligen fredag!

Efter fredag kommer lördag och då är det jag som vässar armbågarna och klämmer mig längst fram i kön till Helix. Äntligen är det min tur! 

Jag ska åka bergådalbanor och uppskjut och nersläpp å allt vad det heter. 

Sen klämmer jag förhoppningsvis en bärs  innan jag bäddar ner mig på ett hotellrum. 

Givetvis ensam, om inte Lisebergskaninen får för sig att joina. 

Nä, nu äre natta!

Tlööött

Jag är inte vara gubbgrinig nu för tiden, jag är kärringtrött också. 

Funderade förut på varför jag aldrig môjar ner mig i soffan med en bok längre och kom fram till att det går inte för jag somnar på stört. 

Det är nåt som är konstigt, men sitter jag ner och gör något annat än äter så somnar jag. 

Är då jävla trött på att vara trött jämt, men jag vet fasen inte vad jag ska göra åt det. 

TGIF - typ...

Så blev det fredag - häpp! Men jag dansar varken fin eller fuldans för det. 

Jag är trött, uttråkad och energilös. 

Hade en hysterisk dag på jobbet vilket fick mig att känna mig som den vietnamesiska tjejen i "Full metal jacket", som ligger halvdöd bland ruiner och bråte och väser: shooo meee, shooo meee. 

Har inga som helst planer för denna helg så risken finns att jag bara slösar bort den på att slappa. 

I möra ska jag i alla fall laga lyxpulvermos till Fadern och steka upp ett gäng kryddiga körv. 

Premiärsmakade dem igår. Fadern åt bara 4...

Nu är det ruggigt

Ligger nerbäddad i soffan efter dryga 90 minuter i spöregn. Hemmalaget knep tre pinnar, så vad gör väl blöta cig och en genomfrusen kropp?

Helgen som gick var full av bus och Österrikiska traditioner. Vad sägs om korv, schpäck och fruktsnaps?

Tusen gånger godare än det låter. 

Nattliga promenader verkar också ha blivit tradition. Ibland kan man till och med se skyltar man aldrig annars skulle sett. 

Psycho

Det bor ett psycho i min by. Eller, jag vet med stor säkerhet att det bor många såna i min by, men den här ger mig creeps på riktigt. 

Han håller till på min ICA och smyger omkring bland hyllorna och gör vad som helst för att komma i samspråk. 

Konstig blick och konstiga kommentarer. 

Det har hänt flera gånger och idag hände det igen. 

Mellan färskosthyllan och hyllan med feta och halloumi, där det är så jävla trångt, stod han som gubben i lådan och försökte få kontakt. 

Jag tror dock min uppsyn skrämde honom något, för han sa ingenting, men man ser på hela honom att det bara snurrar runt i huvudet då fan letar efter nåt att säga. 

Han är så jävla äcklig så skinnet korvar sig på mig!

Idag har jag sålt stolar och porslin som jag hittat på vinden. 

Pengarna ska jag bränna på vin, kvinnor/män och sång. 

Det är över nu

Att jag börjar sova med täcke igen är ett konstaterande att hösten är här och den svenska supersommaren är över. 

Ett annat hösttecken var gårdagens tur i svampskogen. Jag misstänker dock att flinka asiatiska fingrar hunnit före mig på ett visst ställe, men några skrymslen hade de glömt så jag fick med mig en korg av det gula guldet hem. 

Nu är det lilla patteklappardagen (som Fylking skulle sagt) och det är full fart mot helgen. 

Eller...vänta lite...jag börjar ju jobba i morron igen. 

Jaja, två dagar ska man väl palla innan det är dags för nästa omgång cykeleksem. 

Antingen är det jobbångest, eller så är det något annat. 

Jag är inte nöjd och undrar hur, eller vad jag ska göra för att bli det. 

Det är fan inte kul att spendera varenda jävla ledighet ensam och endast ha sällskap när någon råkar få en lucka i sitt fullspäckade schema. 

Jag vet att man kan ge sig ut och resa ensam, men det jävliga är att det är sjukt mycket dyrare med en charter ensam än när man bokar ett rum för två och det gör mig förbannad. 

Jag skulle kunna flytta, det skulle jag, men jag är för gammal och feg tror jag. 

Det har varit skönt att vara ledig, men också mycket ensamt...

Speed 0 km/h

Det kostar att ligga på topp och fiska kräftor. De som fiskade var nöjda, men jag måste druckit sjövatten eller nåt för igår var jag så nära döden som jag inte varit på länge. 

Idag blev det Mc Donald's mat med Fadern och nu ligger jag på en solsäng och slappar i vuxentältet. 

Fan, jag tror jag börjar bli gammal...

Ibland gör det ont

En heldag i poolen hos GILF:en blev det i alla fall igår och herregud vad den dagen gick fort.

Somnade sedan helt utslagen på soffan, vaknade 20:30 och var sugen på öl! Men trots semester och allt så blidde det ingen sådan.

Idag däremot kan det bli en bägare eller två. Byn ordnar kräftfiske och mina gamla fiskekompisar ska vara med och jag ska titta på och dricka bärs.

Dock har jag en klump i magen för att tala om det för min sjuke far. Detta är en aktivitet som han älskade och nu kan han inte vara med. Jag bävar för att berätta det och se besvikelsen i hans ögon - DET är dagens dilemma.

Sitter nu i morgonsolen och hinkar kaffe och njuter lite av lugnet innan Villagatan From Hell har vaknat till liv.

Retur

Sitter på tåget hem och har, tro't eller ej, lite hemlängtan. Det är inte bara att vara inneboende. 

Har haft otroligt härliga, men supervarma, dagar. 

Igår blev det whiskey och frågesport, så

idag är jag trött. 

Ska bara se till att Bistron öppnar så jag kan köpa lite vatten och sen är det jag som slår igen mina blå. 

Långpromenad

Jodå, semestern lummar på, strålande väder och roliga människor. 

Vin, busflaskor och öl. 

Igår hoppade vi in i Pridetåget och dansade genom Stockholms city i säkert 2,5 timme. Det är nog det jobbigaste, men något av det roligaste jag gjort. 

Den planerade utekvällen fick dock ett snöpligt slut, men jag reder mig ändå. 

Sitter i skrivande stund och väntar på min bror från en annan mor(och far) så vi kan ta oss ett kvällsdopp. 

Semester

Så blev det äntligen torsdag lunch och jag fick stämpla ut som en fri kvinna. 

SJ skötte sig exemplariskt och dryga två timmar senare anlände jag underbara Stockholm. 

Bums iväg till lånad lägenhet så centralt som det går och sen promenad med vindunk till Pride Park. 

En ny tradition vi har, jag och min bror, att sitta utanför Östermalms IP och snållyssna på schlagerkvällen. 

I år var det ganska dåligt drag, men allt från Siw Malmkvist till Efva och Eva. 

Nu sitter jag här, mitt i stan, och njuter av tystnad, pulverkaffe och cigg. Funderar på att aldrig lämna tillbaks nycklarna. 

Idag väntar nya äventyr och shopping står först på agendan. 

Vad som händer ikväll är det dock ingen som vet.