Eftersom jag suttit ensam på jobbet hela veckan så tyckte jag att jag kunde jobba hemifrån idag.
Att det var en rörmokare på kontoret igår och klistrade in en ny toalett, som man inte ska handskas så hårt med, har absolut ingenting med saken att göra.

Så hur går det då till att jobba hemifrån? Jo, det går, jag har lika lite sällskap som på jobbet, det blir inga raster, jag sitter lite sämre, men det är närmare hem när klockan slår helg.

Lägg därtill det faktum att jag även kan käka kall falukôrv till lunch samtidigt som jag jobbar, och som nu, tar mina lunchminutrar för att göra ett av mina sällsynta blogginlägg.

Gamla hundar och kärringar

Tänk att jag aldrig lär mig att hålla mig ifrån saker jag inte mäktar med.

Har som vanligt ingen aning om hur jag ska förändra layouten på bloggen och som grädde på moset verkar det som jag var tvungen att registrera Google plus. 

Hur fasen funkar det? Ännu en sak man har login till utan att ha en egentlig susning varför.

Men förutom det så har ingenting hänt

Hur var det här då?

Ja, kavajen kvar på hyrbilsfirman och neccessären förhoppningsvis upphämtad av en snäll kollega. 

Diskmaskinen har havererat och jag försöker stävja ett begynnande ryggskott. 

Tjaaa, jag antar att det är rätt okej. 

Nya tag

Jag tror tamejsjutton att jag gör ett försök till med min Lakritsfantom. Någon (Linda) skrev att hon saknade min blogg och jag är väl inte sämre än att jag blir lite smickrad och tar saken under övervägande.

Gårdagen, som skulle blivit världens bästa fredag, visade sig bara innehålla diverse strul, dock inget att riva upp himmel och jord över.
Vad är väl en kvarglömd kavaj i en hyrbil eller en glömd necessär på ett hotell i Stockholm? I-lands problem skulle jag säga.

Dagen idag var planerad att ägnas åt live fotboll på anrika Stora Valla, men i ärlighetens namn så lockar inte ett par timmar ute i regnet särskilt mycket idag. Som tur är sänds matchen på TV så det kan bli ett par machotimmar i soffan med ett ölglas.

Väntar just nu på starten av Melodikrysset, en liten hobby som jag inte utövat det senaste året, men ruggiga höstmornar passar det perfekt.

Livet i övrigt går sin gilla gång. Mycket resor i jobbet, mycket jag ligger efter med på hemmaplan och lite roligheter inplanerade framöver.
Trycker jag bara i mig tillräckligt mycket D-vitaminer nu kan det kanske bli en riktigt bra höst i år.

Fasters lilla smula

Vi har fått en ny medlem i familjen.
Välkommen fina lilla Meja.

Paisley

Hej igen Skottland. Lika intensivt som sist jag var här och ork fanns inte heller denna gång till att åka in till Glasgow och se mig omkring.

Efter dagens möte blev det låååång promenad. Lyckades leta mig in till centrum i Paisley. Givetvis var inga roliga affärer öppna, men det kanske bara var tur.
Lyckades springa på några gamla stenhus - jag älskar gamla stenhus.
På bilden syns Paisley Abbey, ett gammalt stenhus med anor minsann.

På vägen tillbaks blev jag flirtad med. Jaa, det var en bra dag idag.

...

Tänker, funderar, reflekterar...
Jag vänder och vrider på saker och sammanhang och kommer hela tiden fram till samma sak.

Jag vet att jag gör rätt, men någon annan säger fel.

Stenen har bytt plats med hjärtat och klumpen i magen är tillbaka.

Jag känner att mina ögon inte längre ler...

Jag ser ljuset

Ligger utslagen på soffan efter ett av mina megaröj som jag ibland (allt som oftast) tvingas genomföra som resultat av min egen jävla slöhet.

I morron ska äntligen sista fasen i världshistoriens mest utdragna köksrenovering avslutas.
07:00 står, förhoppningsvis, målaren på trappen och väntar på att bli insläppt.

När jag slappat klart ska jag bara leta på tapeterna.
Jag TROR de är i källaren, eller kanske under sängen...

Tlööött

Ryggskottet är borta och likaså min energi.
Känner mig totalt urlakad och orkeslös och jag är trött precis hela tiden.
Lösningen för oss tröttisar ska visst vara motion, vilket inkluderar den slöare formen vi kallar långpromenad.
Men det spelar ingen roll om jag går långa eller korta sträckor, orken finns liksom inte där.

Kanske har det att göra med en stor inombords gnagande oroskänsla - kanske inte.

Fiskanatomi

Jag har funderat på en sak som blivit ganska populär de senaste åren. Torskrygg.
Jag har inte det blekaste minne av att jag under min barndom, eller senare, blivit serverad varken
torskrygg eller sejrygg.

Vad gjorde vi med fiskryggarna förr? Slängde vi dem? Ett nedrans slöseri i så fall eftersom ryggarna verkar vara riktigt stora och fina.

Jag hinner knappt reflektera klart över ovanstående då jag springer på nästa bryderi i en meny på ett fint ställe i en fin del av Stockholm: Fisksvans!

Nä, nu får det fan i mig vara nog!

Är det inte det ena...

"Straffas skall du, ogudaktigt missnöjda fruntimmer, som gnäller när barnen svälter i Afrika.
Du kommer att åsamkas ett ryggskott, eller något i det närmaste, för att sona dina synder.
Denna åkomma skall vara dig given tills jag anser dig vara helt fri från synd och dina tankar gudfruktiga och rena."

Ja, somliga straffar Gud direkt. Igår när jag fyllekört (känslan) ner till affären för att köpa något att äta, högg Satan (Gud?) mig i ryggen när jag skulle sträcka mig efter vattenflaskan jag köpt.

Var detta ryggskott härstammar ifrån har jag inte en aning om, förmodligen har jag legat för mycket och för länge. Så fort jag försöker röra på mig rasar jag ihop som en fällkniv och aldrig har mina magmuskler känts så obefintliga som just nu.

Har tagit ett par korta svettiga promenader för att försöka mota det annalkande ryggskottet. Spatserande som en gammal gubbe med händerna på ryggen har jag vaggat mig fram på Bossåsens ojämna gator.

Influensasymptomen börjar så sakteliga ge med sig, men den här rygghistorian känns som salt i såren. Med en infektion i kroppen kan jag ju inte uppsöka någon massör eller nåt för då rasar väl kärringen ihop totalt.

Plockade hur som helst ut mitt nya modem på min promenad och tamejsjutton det funkar.

Peppar, peppar, ta i trä.

I väntans tider

>Och sjukan håller i sig. Huvudvärk, snoreri och febertoppar. Varje gång jag vaknar till efter att ha sovit så mår jag fruktansvärt illa i hela kroppen. Vad det kommer sig av har jag ingen aning om, möjligen febern, men jag vet inte.

Bästa receptet för att bli frisk är att sova och det försöker jag göra så mycket som möjligt. Under vakentiden försöker jag ordna med internetuppkopplingen vilket inte fungerar särskilt bra.
Den mobila stickan jag fann på igår verkar även den leva sitt eget liv.

Hoppas verkligen jag piggnar till snart så jag får ordning på mitt cyberspace innan påskhelgen. Att få hem en tonåring på fredag och informera att vi inte längre är anslutna till 2000-talet kommer inte att bli någon hit.

Men mitt i all självömkan så har jag i alla fall någonting att se fram emot. Om sisådär två månader är det jag som åker till Turkland och sträcker ut mig en vecka.
Jag kommer vara så värd att ligga och sträcka ut mig på en av sängarna på bilden, bubblandes på en vattenpipa, med en svalkande drink i handen.

När jag ändå är dålig kanske jag ska passa på att önska mig lite magsjuka så jag kan visa upp mig i bikini när det äntligen blir dags. Tror burka och poolbad matchar dåligt.

Så idag, om Vår Herre skulle fråga, ber jag om en snabb-bantning och ett snart tillfrisknande.

Sjukstuga

Småsjuk har jag känt mig till och från under hela veckan, dyngsjuk var jag när jag vaknade igår morse.

Lägligt nog har mitt internet valt att lägga ner, vilket gör att sjukan blir tråkigare än vanligt för på TV finns ju inget att se.
Men nyss kom jag på att jag har ett mobilt bredband liggandes så nu kör jag Play-program.

Kändishoppet på 3:an är ju faktiskt riktigt kul. Att se att min tonårskärlek Glenn Hysén numera använder samma hårfärg som min 70-årige far, för att undvika den där kritvita nyansen av grått, är dock bara ännu ett sorgligt konstaterande över att tiden går.

Cancelled

Började operation "skura innerdörrar" i trygg förvissning över att whisky skulle bli min följeslagare.

Då jag bittert konstaterar att det i flaskan endast återstår 2cl av den gyllene drycken, lägger jag ner arbetet med omedelbar verkan.

Hur fan ska förkylningen botas nu då?

Oemotståndlig

När man inte tycker att kläderna sitter som dom ska så är det inte så roligt att shoppa, men denna tröja kunde jag bara inte motstå.

Kylä Suomi

Så har man då till slut satt ner fötterna på finsk mark. Vet inte vem man ska ligga med för att få accounts:en för de varmare och mer spännande länderna, men jag harvar väl på.

Efter att spenderat dagen med folk som bryter på finska, på alla möjliga språk, så kan ni väl tänka er vilken ton det är på mina tankar.

Vet inte om jag ska skippa midda'n till förmån för bastun, verkar inte så tokigt i alla fall.

Tuff tuff tåget

Jag förstår inte hur folk lyckas bli avslängda från tåget av SJ personal. Sitter just nu på ett tåg och för hundrafemtielfte gången i jagvetintevilkenordning så är det ingen som kollat min biljett.

Frågan är om jag luktar eller nåt eftersom ingen vågar sig i närheten.

Besitter, peppar peppar, ingen större oro över förseningar idag. Min största oro är tjejen bredvid mig som låter allt annat än frisk. Det hostas och snörvlas under jackan hon dragit över huvudet.

Jag vill verkligen inte bli sjuk och jag vill verkligen inte bada bastu i Helsingfors!

Det som göms i skit kommer upp i...slit?

Igår prioriterade jag soffslappning efter en lång dag på jobbet.
Idag blev valet städa nu, eller städa på lördag. Givetvis valde jag här och nu.

Som vanligt dyker det upp saker på de mest oväntade ställen.
Dagens städskörd visade sig bli en kvarting (oöppnad) en slatt whisky, tre spänn och en chokladbit som jag inte ens visste existerade.

Nu har jag slagit röven i soffan och funderar mest över vart fan tofflorna jag haft på mig hela kvällen, tagit vägen

Stress?

Seg morron och ännu segare dag. Eller...nä, vänta lite, helvetet brakade lös vid tvåtiden. När klockan var halv fem var jag långt ifrån färdig med dagens bestyr, men lyckades knyta ihop säcken något sånär till slut.

Väl hemma stod matlagning på schemat. Högsta värme på en platta som inte verkade varm så vad gör man? Ja, man trycker definitivt inte ner fingret på den för att kolla läget.

Nu mår jag illa för jag åt för mycket när blodsockret var för lågt.

Behöver jag tillägga att såsen skar sig?

Soft

Eftersom min fredagskväll blev lite onödigt spännande så kopplar jag av med sport idag istället.

Senare väntar älgstek vid dukat bord.

Storstädning

Morronbloggar när jag väntar på att kaffet ska bli färdigt.

Igår sopade jag, med god hjälp, undan ett stort aber som har stört mig under flera år.
Idag ska planer sättas i verket för att sopa undan det sista stora irritationsmomentet.

Men...plikten framför allt. Skrivbordet måste rensas innan jag tar helg

Jag är arg

Jag är arg för att jag inte förstår. Jag är inte van att inte fatta, men jag håller på med något på jobbet som jag inte får grepp på just nu och då blir jag arg.

Jag blir arg när jag får göra andras jobb för att andra är för bekväma. Jag blir arg för att jag är så jäkla plikttrogen och inte bara kan strunta i det.

Jag blir arg när pappa pajat sina glasögon för hundrafemtielfte gången. Han kan inte rå för det, han är sjuk, men ändå blir jag arg (fast jag visar det inte för honom)

Jag blir arg när någon som jobbar i vårdlaget runt min far har glömt en tablett medicin på diskbänken. Jag ringer och undrar och får svaret att hon (personalen) lagt den där så att hon inte glömmer ge honom den när hon kommer nästa gång.
Jag blir arg (men säger det inte) varför finns medicinskåpet över huvud taget och kan man inte minnas att en patient ska ha medicin finns det väl instruktioner i en pärm?

Jag blir arg på någon i min närhet som väljer att ignorera min far. Jag blir arg, för jag förstår inte hur vederbörande tänker.

Jag är arg för att det svider i mina ögon.

Jag är arg för att min Google fått för sig att "prata" portugisiska!

Man kanske skulle fjällvandra

Är detta allt som krävs ska jag nog orka

Jag bara undrar...

...vart jag befann mig när fredag blev veckans tråkigaste dag.
Förhoppningsvis gjorde jag nå't kul.

Är du dum blir du ful

Skyll dig själv när du är fet, sa Totte när jag gnällde över att jag blev dålig på fotot han tog på Lördagsklubben. Och tamejfan om han inte har rätt.
Idag provade jag 5 par byxor som naturligtvis hade 5 olika fel:

* För stora
* För små
* För långa
* För tighta
* Fula (hur kom dom ens in i provrummet?)

Hur kommer det sig att man (jag) alltid befinner sig mellan två storlekar, det spelar ingen roll hur tjock eller smal jag är. Sen fattar jag heller inte varför jag springer runt och ska hitta den perfekta klädseln när jag faktiskt har den i min ägo: en alldeles äkta Abaya, direkt fådd från Saudi Arabien.

"
Den passar vardag som fest och den passar både din och min mamma och till och med din brorsa.

Men det bästa med den är nog att ingen trångsynt Degerforskille kan komma fram och nypa en i bilringen för att påpeka att man råkat gå upp ett par hekto - som om man inte märkt det själv!
Att sen herrn i fråga själv stoltserar med en tydligt begynnande flint, chipsbröst, mustmage, baconröv och ett olyckligt förhållande, är ju ingenting som hör dit.

Nä, skyll mig själv om jag är fet, men jag är fan inte dum!

Men jag ångrar mig nu

Ett mindre kaos i både Tyskland och Nigeria fick mig att stanna kvar längre än planerat på jobbet.

Gilf:en fick åka ensam till Bio:n och jag mötte upp henne där istället med håret på ända och irritationen kokande inombords.

För att straffa nån (den stressiga situationen som uppstod på jobbet?) struntade jag i min diet och köpte en liten popcorn.

Smart Nilsson - Smart!

Min GW

Så var det då tisdag igen, veckans givna höjdpunkt, när jag äntligen får fascineras av Leif GW Persson och hans teorier och slutsatser.
För att citera en gammal högländare från 80-talet: There can be only one!

Första säsongen av Veckans Brott var ingen höjdare. Kemin mellan GW och Camilla Kvartoft var minst sagt obefintlig och jag tror inte den gode GW lyfte blicken från skrivbordet för att titta på henne en enda gång under hela säsongen. Men sedan hände något.

Jag tror att Kvartoft på något sätt har satt sig i respekt hos Persson genom att visa att hon faktiskt inte är så korkad som han föresatt sig. Att sen jag tycker hon är torrare än en gammal nucka i en öken, hör inte hit.

Jag njuter i fulla drag av den hatkärlek som utspelar sig på TV-skärmen framför mig och att den kvinnliga programledaren numera vågar sig på att reta den goda professorn likt en mus retar en katt.
Påställa, skulle vi kalla detta där jag bor.

Det är ändå med just en känsla av denna hatkärlek som jag förväntansfullt lägger mig tillrätta här på sofflocket.
Leif GW Persson skapar inga större moderskänslor vid första anblicken. Han har en bister uppsyn och låter negativ även då han är positiv. Han är stor och tjock, otroligt tjock. Han flåsar, pustar, stönar och mumlar i skägget.

Men trots detta blir jag som trollbunden när han delar med sig av sin outsinliga kunskap inom ämnet kriminologi.
Eller så består förtrollningen helt enkelt av att jag faktiskt håller andan på grund av rädslan över att han ska sprängas i luften innan kamerorna har hunnit slockna.

Resurrection

Idag, skulle det visa sig, var dagen då Lakritsfantomen skulle borsta skiten från knäna, färga utväxten på sin blondering och återuppstå från de döda.  
Jag kunde inte döda min gamla Lakritsfantom, men kände ändå att jag var tvungen att börja på ny kula. 

Än så länge ser den ut som den gamla, men det ska fixas till inom en snar framtid. Detta kommer att bli en nystart som en personligt opersonlig blogg.

Jag hoppas kunna lämna mitt svarta jag utanför detta och fortsätta vara den exemplariska Bitterfittan som jag faktiskt är och jag hoppas ni vill hänga på.  

Jag hälsar gamla som nya vänner välkomna - i morron kör vi skarpt!