Jag är arg

Jag är arg för att jag inte förstår. Jag är inte van att inte fatta, men jag håller på med något på jobbet som jag inte får grepp på just nu och då blir jag arg.

Jag blir arg när jag får göra andras jobb för att andra är för bekväma. Jag blir arg för att jag är så jäkla plikttrogen och inte bara kan strunta i det.

Jag blir arg när pappa pajat sina glasögon för hundrafemtielfte gången. Han kan inte rå för det, han är sjuk, men ändå blir jag arg (fast jag visar det inte för honom)

Jag blir arg när någon som jobbar i vårdlaget runt min far har glömt en tablett medicin på diskbänken. Jag ringer och undrar och får svaret att hon (personalen) lagt den där så att hon inte glömmer ge honom den när hon kommer nästa gång.
Jag blir arg (men säger det inte) varför finns medicinskåpet över huvud taget och kan man inte minnas att en patient ska ha medicin finns det väl instruktioner i en pärm?

Jag blir arg på någon i min närhet som väljer att ignorera min far. Jag blir arg, för jag förstår inte hur vederbörande tänker.

Jag är arg för att det svider i mina ögon.

Jag är arg för att min Google fått för sig att "prata" portugisiska!