Grå weekend med guldkant

Jahopp, hela helgen passerad i ett hederligt svenskt sommarväder; regn, regn, regn, regn. 

Gårdagskvällen spenderades på en födelsedagsbjudning. God mat och roliga människor.

Jag avvek dock något (för mig) tidigt då jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå. 

Sonen har anlänt hem efter festival i Bråvalla. Där hade det varit bra, eller Stek, som han uttrycker det. 

Nu ligger han och sover så jag tänker att han vaknar till framåt tisdag morron. 

Nu blir det fotboll igen. 

Håller mina tummar för Costa Rica, och för att jag inte ska somna innan matchen är slut. 

Jag är tamejfan helt slut

Orken vill inte riktigt infinna sig och jag känner mig som en flatline på en EKG-apparat. 

Vissa saker som händer runt omkring mig kan jag inte råda över, andra har jag del i själv. 

Min stora käft och öppnade sig vid ett möte och sa att jag visst kan täcka upp för vår teamledare när hon har semester. 

Igår bröt magsjuka ut i vår fabrik där vi redan ligger efter med produktionen. Suck. 

Att gå igenom prioritetslistor när man fortfarande knappt vet vad det är för detaljer, kan ju få de grå håren att dominera min nyfärgade kalufs.   

Sonen har dragit på festival och har inte svarat på sin ömma moders sms. 

Läser i kvällspressen om icke fungerande betalningssystem och tidskrävande köer. 

Jag hoppas han har kul. 

Som grädde på moset åkte favoritlaget på däng idag mot ett lag de borde piskat upp. 

Dubbelsuck...

Ältar

Fortfarande nedstämd över att jag inte har någon riktig sommarsemester att se fram emot och sur för att jag inte kan bestämma mig för vad jag ska göra de uselt få dagarna jag verkligen har ledigt. 

Försöker, i den mån jag anser att lagen är tillräckligt intressanta, att följa fotbolls VM så mycket jag kan. 

Idag lyckades jag tyvärr somna under den tidiga matchen och missade därmed Suarez' lilla lovebite. 

Nu skulle jag kunna aktivera mig, men det örker jag inte - jag mår illa. 

Slappsöndag

Det är väl det här dom kallas lugnet efter stormen. 

Inget tjo och tjim och alla resterna är uppätna. Endast grymt mögliga ostar finns kvar. 

Midsommaraftonens rester av paella är borta med vinden. 

Idag ska jag hämta en ny kaffemaskin som jag köpt på annons å så tänkte jag sladda intill Mc Donald's när jag ändå är ute å åker. 

Sällskap sökes. 

Han växer

Herregud, på tisdag fyller han 18 år!

Mannen i mitt liv, den enda jag någonsin fallit för vid första ögonkastet.  

En fin ung herre som aldrig förväntar sig något och som alltid uppskattar och visar tacksamhet när man bjuder på det där lilla extra. 

Idag firade vi födelsedagen lite i förväg och då ställde han till och med, utan protester, upp på bild tillsammans med sin gamla mor. 

Därute lyser solen

...men jag vill inte dit. 

Eller jo, det vill jag ju, men jag vill också se Holland tvåla till killarna från Down Under, så här ligger jag i soffan. 

I morron är det en stressig dag. Jag ska hinna sluta jobbet tidigt. Klippas å färgas i håret. Hämta tårtor och få hem de närmast sörjande som ska fira att Sonen blir myndig på tisdag. 

Mitt största aber - städningen - avklarades en halvtimma före midnatt igår och firades med tre kalla och tre kokta körv i papper. 

Flygfä

Man kan ju undra vart jag höll hus när mitt sovrum förvandlades till ett zoo för flygande fän. 

Det är mygg, harkrankar och flugjävlar högt och lågt (ah, överdriver kanske lite dårå)

Inatt är det jag som sover med den batteridrivna insektsdräparen. 

Mer action än så blir det tydligen inte i det här sovrummet, men man får väl vara glad för det lilla. 

Det spelar ingen roll

...hur mycket jag fixar och trixar, varken hemma eller på jobbet, så räcker jag inte till. 

Någon överskottsenergi ligger jag tyvärr inte inne med heller så att lägga i en överväxel är inte ett alternativ. 

Jag har grov ångest över att jag inte har någon riktig semester i år. 

Vet snart inte vilket ben jag ska stå på. 

Den lilla Sonen blir myndig nästa vecka, men kan fortfarande inte bidra till hushållet utan tjat. 

Ja, om man inte vill ha bäddat med ballonger förstås

Gävle

I morron är det dags för övernattning i Gävle, staden som var lite mitt andra hem för ett år sedan. 

Jag tycker om Gävle. Det är fint, det är hyfsat bra shopping och det finns en uppsjö restauranger med finfin mat. 

Jag trodde inte det skulle kännas såhär vemodigt, men det gör det. Det är så

starkt sammankopplat med mitt gamla jobb, med mitt gamla liv. 

Ibland saknar jag mina gamla vänner och kollegor så det gör ont!

Fan, jag hade inte räknat med detta, men  skit vad jag saknar...

Bytt är bytt

Mycket får man då se och höra, som man annars inte har en aning om, när man är hemma från jobbet en vardag. 

Det sågas, klipps och hamras oavbrutet bortikring och grannhundarna ylar (i och för sig inget nytt)

Grannen lejer folk för att klippa häcken och medans de håller på för fullt kommer han ut ur huset tillsammans med sotaren, som tydligen fått betalning i form av en trampbil. 

Jag säger då det, sociala studier på hög (låg) nivå. 

Det är på intet sätt bra för mig att ligga hemma i sjuksängen. 

Alldeles för mycket tankar som snurrar runt i huvet. 

Alldeles för mycket Hur? 

Alldeles för mycket Om?

Alldeles för mycket Om inte?

Alldeles för mycket Varför?

Idag mår jag sämre än igår av fler anledningar. 

Och tiden bara går...

Det går upp och det går ner

Det är allt en jäkla bergochdalbana det här tillståndet som även kallas livet. 

Har varit ledig drygt fyra dagar och jag har fått en hel del gjort, men också en del ogjort. 

Nu ligger jag här och har precis överlevt en febertopp och halsen bränner som eld. 

Det är väl nu man kanske skulle passa på å sluta röka. 

Kanske alltså