Fasters lilla smula

Vi har fått en ny medlem i familjen.
Välkommen fina lilla Meja.

Paisley

Hej igen Skottland. Lika intensivt som sist jag var här och ork fanns inte heller denna gång till att åka in till Glasgow och se mig omkring.

Efter dagens möte blev det låååång promenad. Lyckades leta mig in till centrum i Paisley. Givetvis var inga roliga affärer öppna, men det kanske bara var tur.
Lyckades springa på några gamla stenhus - jag älskar gamla stenhus.
På bilden syns Paisley Abbey, ett gammalt stenhus med anor minsann.

På vägen tillbaks blev jag flirtad med. Jaa, det var en bra dag idag.

...

Tänker, funderar, reflekterar...
Jag vänder och vrider på saker och sammanhang och kommer hela tiden fram till samma sak.

Jag vet att jag gör rätt, men någon annan säger fel.

Stenen har bytt plats med hjärtat och klumpen i magen är tillbaka.

Jag känner att mina ögon inte längre ler...

Jag ser ljuset

Ligger utslagen på soffan efter ett av mina megaröj som jag ibland (allt som oftast) tvingas genomföra som resultat av min egen jävla slöhet.

I morron ska äntligen sista fasen i världshistoriens mest utdragna köksrenovering avslutas.
07:00 står, förhoppningsvis, målaren på trappen och väntar på att bli insläppt.

När jag slappat klart ska jag bara leta på tapeterna.
Jag TROR de är i källaren, eller kanske under sängen...

Tlööött

Ryggskottet är borta och likaså min energi.
Känner mig totalt urlakad och orkeslös och jag är trött precis hela tiden.
Lösningen för oss tröttisar ska visst vara motion, vilket inkluderar den slöare formen vi kallar långpromenad.
Men det spelar ingen roll om jag går långa eller korta sträckor, orken finns liksom inte där.

Kanske har det att göra med en stor inombords gnagande oroskänsla - kanske inte.