Så'n ä ja!

Tänkte bli lite privat och berätta om några små egenheter jag har och saker jag stör mig på. 

Jag stör mig faktiskt på massor med saker, men jag anser mig själv inte vara perfekt (nåja) för den sakens skull, det är bara sån jag är. 

Jag hatar att dricka kaffe i muggar med svart insida. Jag gillar svart som färg, men svart och svart porslin...nä, det funkar icke. 

Kaffemuggar ska ha ljus insida (typ vit) Inte ljusgrön, ljusrosa eller ljusblå, dock är det ljusår bättre än svart insida. 

Har i det stora hela svårt för enfärgat porslin. Käkade spaghetti å köttfärssås på blå tallrik i början av 90-talet och det skar sig rätt rejält. 

Shabby chic brudarnas Mateus-porslin i all ära, men man kan inte slänga på vad som helst och tro att det ser gott ut. 

Jag fyller alltid ett glas med vatten och häller ut det innan jag fyller på det vatten jag ska dricka. Detta trots att glaset är rent. 

Rättstavningspolisen, det är jag det, och jag får andnöd och galopperande eksem av särskrivningar. 

Jag är lite lat. Tyvärr, men så är det. En riktigt dålig egenskap. 

Vattenlinjen är min kittligaste kroppsdel (är det ens en kroppsdel?) Om någon annan mejkar mig kittlas jag nästan ihjäl. 

Men att bli kittlad under fötterna är bara skönt. 

Jag gillar filmer med överdrivet våld (tänk Kill Bill) det blir liksom mer komedi över det hela, men jag gillar inte splatter. 

Science Fiction förstår jag mig inte på och har bara sett en (kanske två) Star Wars filmer. 

Om jag slutar vaxa muschen kommer jag se ut såhär:

Arbetsplatser med för mycket tjejer gillar jag inte, det blir alltid tjafs och jag hatar drama. Därför tittar jag inte heller på dokusåpor. 

Jag gillar mörka killar, det blir alltid nåt trubbel med de ljusa. 

Väljer lakrits före choklad alla dagar i veckan, beställer sällan eller aldrig dessert, men jag är en sucker för snacks.

Förra sommaren snodde jag en rosa fjäderboa. 

Ja, där hade ni lite jag, jag, jag. 

Har ni tur blir det mer jag nån annan gång. 

Det slår mig nu...

...efter att jag precis dragit bort mitt fortfarande släta överkast, att inte ens hunden ville ligga i min säng. 

Tack och go'natt...

Ett litet hundliv

Eftersom Modern flytt fältet till residenset i Falkenberg, är det jag som återigen står överst på listan över hundvakter till den kastrerade matmaskinen. 

Maskinen (hunden) levererades oskiten strax efter lunch idag. 

Det här med oskiten innebar att djuret på två timmar lyckades ersätta den friska vårluften med den unkna doften av varma hundfisar. 

Tog vägen genom skogen när vi skulle till Fadern så jag slapp att ta den första högen. 

Alltså, det är så jävla äckligt att plocka upp hundskit! Men det är ännu äckligare att trampa i det och jag blir så förbannad på folk som inte gör't!

Hos Fadern vankades det en liten bakelse som kommit tillsammans med dagens lunchlåda. 

Som den kastrerade matmaskin han är, Iz, så trodde han givetvis att det var till honom. Han sitter helt ogenerat och följer varje tugga, trycker gärna in huvudet mellan farsans arm och låter tungan flyga ut likt en serietidningsgroda som fångar en fluga. Ibland funkar det, ibland hinner man före och motar bort. 

Efter fika blev det långpromenad. Blir lätt lite stressande med alla bilar då lantisvovven är på besök i storbyn. Två gånger reste han sig mot kyrkogårdsmuren för att kolla om det fanns nåt fräsigt där. 

Promenerade sen på lite lugnare ställen och efter 2 skithögar till lugnade han ner sig och gick mest och smånosade. 

I morse blev det återigen tidig uppstigning. Kunde inte somna om så gick upp och tog en cig och spelade lite spel på mobilen. 

Plötsligt ringer P och klockan är bara halv åtta. Hon har blivit utelåst av min lilla brorsdotter när hon gick ut för en go' morroncig (hehehe)

Blev att slänga sig iväg och rädda upp situationen eftersom jag faktiskt har nyckel dit. 

I morron ska jag återigen träna på att gå upp tidigt. Lilla My kommer stå utanför dörren klockan åtta, men den här gången serveras inget nybakt. Jag tror faktiskt att husmorsviruset äntligen lämnat kroppen. 

Hade varit kul om det hade tagit med sig sisådär en 15 kilo av bara farten, men det är väl förmätet att önska för egen vinnings skull. 

Jag har en smörkniv

En ful jäkla smörkniv i trä, som jag haft i 100 (ja?) år och den har varit lika ful hela tiden och den har varit lika oduglig att smöra med hela tiden. 

Jag har fått den av Modern som i sin tur köpt den från en gammal jobbarkompis vars gubbe tydligen sitter i garaget och täljer smörknivar för glatta livet. 

Om Sonen hade gjort kniven i slöjden, hade det varit världens finaste kniv.  

Jag hade älskat att själva bladet är tjockt så man får nada känsla för att bre ut smöret. Jag hade älskat att det blir en stor tjock smörklump på den som man sen, med viss möda, får ägna en hel vetenskap åt att skrapa av mot smörpaketets kanter. 

Jag hade redan smörknivar när jag fick denna. Bra smörknivar till och med. 

Jag har köpt flera nya i plast sen jag fick den här smörkniven. 

Varför i helvete sparar man på skräp man varken vill ha eller behöver?

Nu jävlar åker den väck!

Jag hade en gång en smörkniv...

Det bidde hamburgare istället

För något år sedan gjorde jag underverk i köket med en het chili. Ni vet, en såndär gryta när man kokar bitar av högrev ihop med lite starka chilifrukter i sisådär en tre timmar tills köttet bara ramlar isär. 

I söndags var matfantasin nere på noll när jag fick syn på en chili som såg ensam ut i köket. Här ska fixas långkok, tänkte jag och drog igång. 

Eftersom jag bara hade en färsk chili så fick även inlagd jalopeno och de thailändska chiliflakesen följa med ner i grytan ihop med sisådär en halv vitlök och annat jox. 

Tittade på lite dåliga serier medans grytan puttrade så hemtrevligt på spisen. 

Som vanligt kom John Blund på besök sådär på seneftermiddagen och jag tänkte faktiskt tanken på att ställa klockan i och med att jag hade koket på gång, men innan jag tänkt hela tanken klart sov jag som en stungen Törnrosa. 

Vaknade två och en halv timme senare!!!

Den omisskännliga doften av bränd mat nådde obarmhärtigt mina näsborrar. 

Snabbt ut i köket och jajjemän, en svart sörja fastbränd i botten på min bästaste finaste gjutjärnsgryta från Skeppshult. 

Jävla skit!

Nu skrapar jag botten på grytan med ett rakblad lite då och då för att få bort skiten, varvat med att fylla på med hett vatten. 

Om grytan blir förstörd då jävlar...dom är så jävla dyra, men så jävla bra. 

Nu står den där ute i köket, fylld med varmvatten och gråter järntårar. Säkert längtar den efter biffstroganoff på älg, med färska kantareller. Eller kanske en lyxbolognese med rödvin. Eller kanske...nä, bryter här och går ut och skrapar lite till. 

And the fortsättning

Precis som alla andra storbloggare så uppdaterade jag inte tätt efter den blogg jag avslutat med en cliffhanger (woooo)

Well, väl inne i Öret så blev det en findrink och en öl innan det var dags att ta plats, och vilka platser sen. En flyttbar läktare där stolsitsarna var placerade så tätt att det bästa sättet att inte oavsiktligt nudda någon, var att sitta med armarna i kors. Übetrist om ni frågar mig. 

Här kunde det varit en bild, men alla vet ju hur mobilbilder på en ljussatt scen, tagna på avstånd, ser ut, så jag skiter i det. 

Men showen drog igång och bara öste på i 1,5 timme. Alla vi gamlingar förstummades över hur faan de orkar hålla på sådär och en av medlemmarna är ju dessutom gravid.

Men det var en riktigt bra show med disco och glitter från början till slut och ljudet var riktigt, riktigt bra. 

Sen var det dags för antiklimax igen. Klämma ihop sig i baksätet och försöka hålla sig vaken under bilresan. 

Jag hade mer än gärna fortsatt att festa, men jag hade inga partykompisar, så lösisarma åkte av tillsammans med övrigt smink. Lite tråkigt måste jag säga. 

Nog för jag är gammal i ålder, men jag festar fortfarande gärna hela natten om tillfälle ges. 

Undrar om jag är omogen?

I fredags var det sista dagen att åka med vinterskor på bilen, jag bytte dem igår. 

Barnvaktade minsta brorsdottern så föräldrarna skulle slippa vabba. Det lilla livet har fått en liten spricka i benet och får vila från dagis ett tag. 06:30 dök hon upp härhemma och sen var karusellen igång. 

Det gick i alla fall hur bra som helst, även om jag misstänker att gamla faster inte är prinsessans favoritperson i världen. 

Nu är det är hög tid att fånga denna dagen (världens klyschigaste uttryck)

Har fullt sjå med att komma på någon onyttig aktivitet. 

To be continued

Jahopp, då var det måndag igen då. Eller  rättare sagt söndagsnatt. 

Borde egentligen sova nu, men det är som det är med den saken. I morron ska brorsdottern barnvaktas och redan 06:30 dyker hon upp här. Jag kommer vara helt död, det är jag säker på redan nu. 

I lördags var det mat och disco på schemat. 

Ryktet säger att grannbyns nyaste restaurang har väääärldens bästa hamburgare, men se det hade dom inte. I alla fall inte i mitt tycke. Köttet var på tok för grovmalet och köttpucken något ljummen. Nä, blev faktiskt lite besviken, men man kanske inte ska jämföra med burgarhaken i Stockholm. 

Provade också sötpotatis pommes för första gången och det var tyvärr inget dom föll mig i smaken heller. Fan, jag som verkligen trodde det skulle vara en höjdare, men det söta var för sött. Håller mig hädanefter till gamla hederliga potatispommes med salt på. 

Hade stylat mig rejält med lösfransar och eftermiddagsvin inför discokvällen, men som vanligt blir jag en zombie när jag blandar mat och alkohol. 

Att sen sitta ihoptryckta i ett bilbaksäte i 40 minuter bidrar ju knappast till nån högre stämning på gamla dar. 

Men, jag får fan ge mig nu. Ligger i sängen och bloggar från mobilen (som vanligt) och blodet börjar försvinna från handen. 

Jag gör som alla stora bloggare och skriver meningen jag berättar mer i nästa inlägg. 

Go'natt!