Utehitler

Jag längtar alltid efter sommar. Jag längtar så mycket att jag till och med längtar när den är här. 

Eller ja, det är väl mer så att jag aldrig vill att den ska ta slut. 

Det här underbara ljuset vi har nu om kvällarna är också något som gör mig alldeles betagen. Jag vill liksom aldrig gå och lägga mig. 

Helst av allt vill jag vara vaken genom de få mörka timmarna och inte gå och lägga mig förrän ljuset är tillbaka igen. 

Sen är det sommarkvällarna som tillbringas i vänners sällskap. Då blir jag en utehitler. 

Utehitler vill aldrig gå in och blir irriterad på folk som absolut måste gå in så fort minsta lilla frusenhet smyger sig på. 

Herregud, det är ju sommar och då ska man va ute. Sätt på dig en tröja!!!

Utehitler älskar, som så många andra, inte mygg. Grejen är att de biter henne, men hon får max fem synliga bett varje sommar, så utehitler bryr sig inte så mycket om dem. 

Därför blir utehitler irriterad på folk som absolut måste gå in så fort den allra första lilla myggan dyker upp. 

I skrivande stund sitter utehitler ute (var annars?) och tittar på en dokumentär om Agneta Fältskog. 

Sonen med flickvän A, har varit här och käkat, men nu är jag ensam och jag kan vara så mycket Hitler jag vill.