Cykeleksem

Jomen visst lever jag, men det händer för fasen aldrig något jag kan dela med mig av. 

Eller jo, det gör det, men då skyller jag på att fingrarna inte orkar blogga. 

Sitter nu och streamar TV-program ute på terassen. Det är fortfarande pôtthett inne i huset, så det är skönare att sitta här. 

Sen sist har jag lyckats få cykeleksem. 

Den som är införstådd med fenomenet, vet att det är skador man får när man försöker sig på att cykla i berusat tillstånd. 

Hamnade på eftersläng efter fredagens bowling och jag kände, när det var dags att pysa hem, att det inte var läge att cykla. 

Men tro på fan om jag inte efter en liten bit, försöker ta mig upp på velocipeden i alla fall. Då med det mindre lyckade resultatet att jag inte ens tar mig upp (har ju snoppstång på min) så knä och armbåge rakt i asfalten = cykeleksem. 

Padrones till kvällsmat. Äntligen finns dom på min affär. 

Oj, ser nu att klockan är 22 och jag dricker kaffe. Jag kommer fasen aldrig somna, men jag var ju så kaffesugen. 

Skulle egentligen behöva ge mig in och städa. I morron kommer Sonen med flickvän och ska käka här och då måste ju svärmor ha fint hemma. 

På lördag kommer min (unga) gamla vapendragare Fröken Källgren å ja...då gäller det att ha det perfekt hemma. 

Närå, får hon bara följa sina egna rutiner så skiter hon fullständigt i hur det ser ut härhemma. 

Ska bli så jäkla kul att ses igen eftersom det gått fyra år sen sist. 

Herregud, fyra års catch-up på ett dygn...