Ett hundliv vare ja...

Det gick åt helvete med tjejdejten igår. Av någon märklig anledning så ville ingen av dem busa. Antar att det främst berodde på att min Vovve var lite lätt förvirrad och inte riktigt kände sig hemma. 

Sen hände också det som absolut inte får hända. Hundskrället rusade ut från gården och höll på att skrämma livet ur två små fjanthundar. 

Vovven skämdes, jag skämdes och fick en rejäl skopa ovett av den finska tanten. 

Den finska tanten och hennes gubbe, Mr Pitt, brukar hasa förbi här med sina små jyckar några gånger varje dag, men idag har jag inte sett röken av dem. 

Tänk om de fick hjärtsnörp och dog när de kom hem?...hu, hemska tanke.

Veckans rapport från gräsklippningsvörlden ser ut som följer:

Aset (gräsklipparen) stannade tusen gånger (ja, helt sant) när jag gav mig på baksidan. 

Klippte framsidan och väntade in A&B så jag kunde låna deras klippare och HALLELUJA! Vilken fröjd! 

En Klippo, klipparnas Rolls Royce om ni frågar mig. 

Jag har ägt en en gång och jag tror jag saknar den varje dag. 

Det gick snabbt som attan, men tyvärr inte så snabbt att jag hann undan innan regnet kom. 

Nu ska A&B vara borta igen, så jag får låna rollsen ända till måndag. Får se om jag ens släpper ifrån mig den då. 

My precious!!!