Inte just nu

Har haft underbara dagar i Stockholm och trots att jag älskar att vara där så brukar det vara skönt att komma hem, men inte den här gången...

Jag känner mig ledsen, ensam och oönskad. 

Återkommer när jag hämtat upp mig. 

Om jag hetat Fredrika...

...så skulle jag sagt äntligars äntligen nu. 

Men nu heter jag ju inte det, fast jag säger det ändå: Äntligars äntligen!

Till slut blev det dags att packa väskan för Stockholmstripp. 

Nu är ju inte packning min största kvalité, jag avskyr det och speciellt nu när vädret ska bli både lite si och så. 

Jag äger inte en endaste jacka som skulle kunna beskrivas som presentabel och inte heller några skor. 

Men vad gör det om hundra år, det brukar lösa sig i alla fall. 

Har precis bokat bord för fredagens middag. A+B har rekommenderat och dom kan man alltid lita på. 

Mitt största problem har ju varit vart jag ska se fredagens match och med vem. 

Men som det ser ut nu så verkar inte heller det bli något problem. 

Nu ska jag såsa runt här och skjuta upp packningen så länge det går. Jag brukar lyckas slänga i det jag absolut vet att jag ska ha och sen blir det utfyllnad med pyttipanna. 

Lyckades åka på huvudvärk och illamående idag igen, så nu sitter kag och vattenboostar och känner livet smyga sig tillbaka till min kropp. 

Dock men skvalpande mage. 

Sämst är jag

Ingen uppdatering på flera dagar. Eller har det till och med gått en vecka?

Tyvärr händer inte så mycket här om dagarna. Jag vet bara att jag vill jobba - fast solen skiner å allt. 

I söndags var jag på tutbingo med Lilla My och Fackpampen. Det var nog sex år (eller mer) sen sist, men jag vettefan...det ÄR för actionfattigt för mig. Svårt att sitta still, man kan knappt prata för då missar man ju vad gubben säger.

Å inte nog med det så stod vi vid vägen å varenda gång en bil passerade så gick det ändå knappt höra vad de sa. 

Desto mer spänning ger ju fotbolls-EM, där kan man snacka puls. Igår hade jag till och med lite pirr i magen hela dan innan matchen. 

Ah, å sen ridå då!

Hur i hela helvete har man tagit sig ända till EM när man under matchen inte kan prestera ett enda skott på mål? 

Snacka antiklimax!

Idag har jag haft ont i huvudet. Har försökt dricka en massa vatten, får nästan för mig att jag har lite vätskebrist. 

Eller så är det bara åldern i vanlig ordning. 

Den blomstertid...

Det finns en första gång för allt och idag är en sådan. 

För första gången på 13 år så har jag ingen liten pojk som firar skolavslutning. 

Det här med att närvara vid Sonens avslutningsdagar är ju slut för längesen (med undantag för studenten) men när jag har haft möjlighet har jag tjuvat mig in på brorsdotterns avslutning med efterföljande fika. 

Idag hade jag dock inte tänkt att närvara, men när jag såg alla Facebookbilder på avslutningsfina barn, tänkte jag att jag sticker iväg ändå. 

Sagt och gjort, traskade jag den korta biten bort mot Folkets Park. Klockan var lite efter nio, men fint folk kommer ju som sagt sent. 

Vid skolan, som ligger alldeles bredvid, mötte jag lilla grannpojken som precis slutat ettan. 

Jag hejade glatt, varpå han nästan brast ut i tårar. 

Det lilla gossebarnet, vars mamma hade fler avslutningar att gå på, hade missuppfattat mammans ankomsttid och letade nu efter henne. 

Lakritsfantomen ryckte genast ut och styrde upp hela situationen. 

Under tiden vi väntade på mamman så insåg jag att avslutningen är ju fan slut. 

Ja, mycket riktigt så strömmande barn och vuxna ut från folkparken och jag insåg att de jävlarna måste dragit igång redan klockan åtta. 

Surt sa räven om rönnbären!

Jag fick traska hem och ta mig två gigantiska koppar svart kaffe i min ensamhet. 

Det blev ingen den blomstertid i år...

28 timmar...

...hade vi tillsammans, jag och fröken Källgren. 

Vi hade som sagt inte setts, eller pratat med varandra på snart fyra år, men det kändes som det max hade gått en månad. 

Nu har det visserligen hänt en hel del på denna "månad", så många ämnen avklarades och jag tyckte vi gjorde det med bravur. 

Ingen av oss är särskilt mycket för att brodera ut historier, det är pang på rödbetan och sen är saken avklarad. 

Vi svor några gånger över att hennes välsignade tillstånd inte tillåter alkohol, men en barnmojito kan ju också vara...god...

Fick present som givetvis passade mig perfekt. Drinkpinnarna invigdes ganska omgående.  

För min skull höll hon sig också uppe tills klockan var 22:55, jag sa inget, men jag visste inte riktigt vilket av hennes ögonjag  skulle följa då de pekade åt olika håll. 

På söndagen föreslog jag (ospecad) aktivitet (mest för att verka vara en god värdinna) men hon tyckte, liksom jag, att solstolen och min terrass var en perfekt aktivitet. 

Snart är det dags för återträff, jag ska bara låta henne sparka ut skolbarnen först. 

Det pirrar

Idag är det pirrimagendagen. Äntligars äntligen ska vi ses igen, jag och Fröken Källgren. 

Min "gamla" soul meet som jag träffade via min första blogg (tänk hur det kan bli)

Nu har det runnit lite vatten under broarna sen sist och både hon och jag undrar hur vi ska hinna med att catch:a upp allt på ett dygn, så det får bli en återresa för mig till Solsta'n inom en snar framtid. 

Mina kryddor jag köpte igår. Hoppas de överlever, det luktar ju så gott

Just nu försöker jag, som vanligt, att ta mig in i duschen, men det går sådär...

Det måste vara pirret som ställer till det. 

Utehitler

Jag längtar alltid efter sommar. Jag längtar så mycket att jag till och med längtar när den är här. 

Eller ja, det är väl mer så att jag aldrig vill att den ska ta slut. 

Det här underbara ljuset vi har nu om kvällarna är också något som gör mig alldeles betagen. Jag vill liksom aldrig gå och lägga mig. 

Helst av allt vill jag vara vaken genom de få mörka timmarna och inte gå och lägga mig förrän ljuset är tillbaka igen. 

Sen är det sommarkvällarna som tillbringas i vänners sällskap. Då blir jag en utehitler. 

Utehitler vill aldrig gå in och blir irriterad på folk som absolut måste gå in så fort minsta lilla frusenhet smyger sig på. 

Herregud, det är ju sommar och då ska man va ute. Sätt på dig en tröja!!!

Utehitler älskar, som så många andra, inte mygg. Grejen är att de biter henne, men hon får max fem synliga bett varje sommar, så utehitler bryr sig inte så mycket om dem. 

Därför blir utehitler irriterad på folk som absolut måste gå in så fort den allra första lilla myggan dyker upp. 

I skrivande stund sitter utehitler ute (var annars?) och tittar på en dokumentär om Agneta Fältskog. 

Sonen med flickvän A, har varit här och käkat, men nu är jag ensam och jag kan vara så mycket Hitler jag vill. 

Cykeleksem

Jomen visst lever jag, men det händer för fasen aldrig något jag kan dela med mig av. 

Eller jo, det gör det, men då skyller jag på att fingrarna inte orkar blogga. 

Sitter nu och streamar TV-program ute på terassen. Det är fortfarande pôtthett inne i huset, så det är skönare att sitta här. 

Sen sist har jag lyckats få cykeleksem. 

Den som är införstådd med fenomenet, vet att det är skador man får när man försöker sig på att cykla i berusat tillstånd. 

Hamnade på eftersläng efter fredagens bowling och jag kände, när det var dags att pysa hem, att det inte var läge att cykla. 

Men tro på fan om jag inte efter en liten bit, försöker ta mig upp på velocipeden i alla fall. Då med det mindre lyckade resultatet att jag inte ens tar mig upp (har ju snoppstång på min) så knä och armbåge rakt i asfalten = cykeleksem. 

Padrones till kvällsmat. Äntligen finns dom på min affär. 

Oj, ser nu att klockan är 22 och jag dricker kaffe. Jag kommer fasen aldrig somna, men jag var ju så kaffesugen. 

Skulle egentligen behöva ge mig in och städa. I morron kommer Sonen med flickvän och ska käka här och då måste ju svärmor ha fint hemma. 

På lördag kommer min (unga) gamla vapendragare Fröken Källgren å ja...då gäller det att ha det perfekt hemma. 

Närå, får hon bara följa sina egna rutiner så skiter hon fullständigt i hur det ser ut härhemma. 

Ska bli så jäkla kul att ses igen eftersom det gått fyra år sen sist. 

Herregud, fyra års catch-up på ett dygn...

Stockholm

Jag älskar Stockholm. Riktigt, riktigt älskar, älskar!

Älskar att gå och såsa runt lite överallt och ingenstans, ensam, men ändå omgiven av en massa människor. 

Att bara sätta sig ner och titta på människor utan att folk undrar vad jag är för knepig kärring som bara sitter där och glor i sin ensamhet. 

Jag älskar alla vackra hus, jag älskar vattnet och jag älskar tillgängligheten. 

Just det där att allt jag skulle kunna få för mig att vilja göra, det finns där. 

Bio, teatrar, konserter, restauranger och utställningar, det finns där. Även om jag inte har lust, så finns det där om jag vill. 

Tänk alla dessa urtråkiga söndagar i småstäder, där det finns absolut noll och ingenting att göra en söndag, förutom att shoppa på Biltema eller Dollarstore.

Nu har jag inte varit i Stockholm sedan oktober och det suger något grymt i Stockholmstarmen. 

Men som tur är har jag en liten tripp inbokad om några veckor och jag tror tamejfan jag har allt planerat redan nu. 

Jag kommer ha en del egentid och då har jag två museer/utställningar (näää, inte tantvarning alls det) som jag vill se. 

Sen har jag tänkt att försöka hinna med en liten upptäckartur i Gamla Stan. 

Blir det dåligt väder kör jag bara fler museer.

Jag vill se Sverige möta Italien i fotbolls-VM, visat på storbild tillsammans med en massa andra roliga människor. 

Kanske, kanske också gå på Soul Train. 

Vi ska äta gott och så ska vi gå på Mamma Mia-show och dansa arslet av oss efteråt. 

Jag räknar med gobrunch, söndagspromenad, byta boende och sen möta upp en vän för söndagsdrink(ar)

Min Bror från en annan mor ska för första gången få sätta frisörsaxen i min tjocka kalufs och färga lite utväxt och kanske någon slinga. 

Kanske blir jag grön i håret, kanske inte. Men vad skulle väl det göra när jag ändå är i Stockholm. 

Ett hundliv vare ja...

Det gick åt helvete med tjejdejten igår. Av någon märklig anledning så ville ingen av dem busa. Antar att det främst berodde på att min Vovve var lite lätt förvirrad och inte riktigt kände sig hemma. 

Sen hände också det som absolut inte får hända. Hundskrället rusade ut från gården och höll på att skrämma livet ur två små fjanthundar. 

Vovven skämdes, jag skämdes och fick en rejäl skopa ovett av den finska tanten. 

Den finska tanten och hennes gubbe, Mr Pitt, brukar hasa förbi här med sina små jyckar några gånger varje dag, men idag har jag inte sett röken av dem. 

Tänk om de fick hjärtsnörp och dog när de kom hem?...hu, hemska tanke.

Veckans rapport från gräsklippningsvörlden ser ut som följer:

Aset (gräsklipparen) stannade tusen gånger (ja, helt sant) när jag gav mig på baksidan. 

Klippte framsidan och väntade in A&B så jag kunde låna deras klippare och HALLELUJA! Vilken fröjd! 

En Klippo, klipparnas Rolls Royce om ni frågar mig. 

Jag har ägt en en gång och jag tror jag saknar den varje dag. 

Det gick snabbt som attan, men tyvärr inte så snabbt att jag hann undan innan regnet kom. 

Nu ska A&B vara borta igen, så jag får låna rollsen ända till måndag. Får se om jag ens släpper ifrån mig den då. 

My precious!!!

 

Som hund och katt

Ibland irriterar jag mig på att lille Vovven är lika slö som sin husse, men andra dagar, som idag, tycker jag det är toppen. 

Detta innebar att vi idag kunde vänta ut helvetesregnet och ge oss ut på första promenaden när det slutat vräka ner. 

Tog en liten annan sväng idag, så jag hoppade in hos fröken Kvist och fick mig en kaffeslurk. 

Lille vovven blev mer än överlycklig när han fick se att det fanns en kissemiss i huset. 

Kissen var däremot inte hel lycklig över uppvaktningen. 

Nu ligger vi å slappar i soffan och senare ska jag (kanske) kolla om jag kan fixa en tjejdejt till Vovvis. 

Denna dagen ett liv

Pötthet sommarvärme var det när jag slog upp ögonen i morse. 

Stora Brorsan hade varit här i ottan och lämnat av "lillvovven" som ska vara här tills i morron kväll. 

Vi tog en lagom promenad vid middagstid, den lille (store) latmasken är inte särskilt förtjust i värme så det vore djurplågeri att dra med honom på några längre strapatser. 

Var hos knas-Jenny och uppdaterade oss lite om läget i en småbarnsfamilj. Det var både glatt och smågnälligt. 

Sedan blev det eftermiddagskaffe hos Fadern innan det blev hemgång. 

Lilla latmasken somnade direkt. 

Grannen hade inte sina skällande bestar ute, så försökte leka en stund ute i trädgården, men det var tydligen bara jag som hade lust med det. 

Istället tittade jag på en kratta och direkt blev jag skinnflådd i tumvecket. 

Tog sedan ut Vovvis på kisspromenad. 

Han belönade mig med att skita jättehög nummer fyra(!)

Herregud, det är ju inte riktigt så att jag är utrustad med skyffelstora händer, så jag får snart börja med två påsar till varje hög. 

Fy fan vad äckligt det är med hundskit!

Fullt upp

Det var inte många minuter jag spelade i lördagens turnering, men tillräckligt för att kroppen skulle skrika efter Voltaren innan jag ens hunnit ur duschen. 

Naturligtvis var "mitt lag" det bästa, men görs det inga mål får man nöja sig med att komma sist. 

Det var faktiskt roligare än jag trodde att spela och (om jag får säga det själv) så är jag en jävel på att störa och irritera. 

Efter sportandet hade jag mest lust att lägga mig och sova, men fest stod dom nästa punkt på schemat, så det var bara att ladda om. 

Det blev lekar, bål och en hemskans massa öl och vin.

Avslutade med nattvard strax efter fyra och när klockan var kvart i fem på morronen, rundade hörnet in på min gata. 

Det där med nattvard var riktigt smart eftersom hela herrens dag i stort sett var förstörd. Trött som en gris var jag och det håller i sig än. 

Det kostar att ligga på topp!

Grågrågrågrå

Man kan ju få förkylningsdepression för mindre! 

Grå himmel och regn på bästedan, och jag ligger på soffan i morronrock. 

Måste fixa prisse till morrondagens 30-års galej, åka och fika med Fadern, hänga tvätt, vika tvätt, tvätta mera tvätt och tvätta mig själv. 

Det är sannerligen ett intressant liv man lever. 

Dom nerverna, dom nerverna...

Igår klippte jag halva gräsmattan och idag är det dags för sista biten, jag orkade helt enkelt. Det är tamejfan som att harva sig genom mossornas paradis. 

Tror jag får bita i det sura äpplet och kratta lite, annars får jag aldrig bukt med den. 

Annars har jag mest fjärilar i magen. Å, nä, jag är inte kär, men har lyckats erbjuda mig själv att vara med i en innebandyturnering på lördag. Alltså, fatta vad snurrig i huvet jag måste varit då. 

Nu är det inte så att jag kanske är superduperoduglig, trots att jag ligger inne men mellansveriges sämsta kondition, men det är det här med att jag ska prestera nånting. 

Jag har inga som helst problem med att bjuda på mig själv, göra bort mig, eller att stå och prata inför folk. 

Men när det gäller det här med personlig prestation så är jag livrädd! Har dragits med denna ångest sedan fotbollen i ungdomsdagarna. Benen skakar och jag är så nervös så jag inte vet vart kag ska ta vägen. 

Är det kanske det här som kallas tävlingsnerver? Det brukar ju faktiskt ge med sig, men nu när jag sitter här och tänker på innebandyn, undrar jag om jag ens kommer klara av att hålla i klubban. 

Jaja, det är nog bara käringnerver, det ger nog med sig vad det lider och kag ser faktiskt fram emot det. 

Igår kväll (rätt sent) ringde volleybollstjärnan och ville ha skjuts till sin mamma, och visst kunde jag skjutsa. 

Chaufförsuppdraget ledde dock till att jag helt plötsligt stod med en pensel i handen och vips var klockan nästan halv två. 

Det blev en lång sovmorron på Stålnacke idag. 

.

Det blir varken bitterhet eller glädje här idag. Kanske inte ens i morron. 

Jag vill inte, jag vill, jag är ledsen, har ingen lust...

Repar mig förhoppningsvis snart

Yran är över

I år drabbades även jag av Eurovision-yra nu när det haussats upp så. 

Detta innebar att jag lekte schlagerdiva större delen av gårdagen. Gick all-in med tiara och rosa fjäderboa. 

Idag är jag en slagen hjälte. Inte bakis, men trött så in i bängen. 

Små rosa fjädrar ligger lite här och där på golven, som om jag haft en ruggande flamingo härinne. 

Mitt variga nageltrång har spruckit och jag undrar, precis som de flesta andra Svenskar: Ukraina???

Hur man snor en låt

Å så kom då det utlovade regnet. Men vet ni? Det skiter jag allra ödmjukast i!

Jag lyssnar på töntschlagers (har tänkt fylla på listan idag) röker, dricker öl (för visst är det väl ändå lite varmt?) plattar håret och låtsas att det är 22 grader varmt ute. 

Just nu spelas Satellit med Ted Gärdestad och häpp, så kommer barndomsminnen över mig. 

När Gärdestad vann fylldes kvällspressen med de svarta rubrikerna "LÅTSTÖLD".

 Liten som jag var...ja, då trodde jag att någon hade suttit vid ett piano i ett rum och spelat låten och Gärdestad hade smygit (jag vet att det är fel svenska) på den personen och på så vis knyckt låten. 

Ja, jag säger som Ted: tänk vad världen är liten ändå. 

Ett inlägg om ingenting

Sitter ute i halvstorm och suger det sista ur vårsolen innan temperaturen sänks med sisådär en 10 grader i morron (enligt SMHI)

Sitter på arslet som vanligt och väntar på bättre tider, men jag verkar då vänta ihjäl mig. 

Ska göra mig till lite och ta en dusch innan jag knatar ner till Fadern för lite fika. 

Idag ska jag och Stora Brorsan vara lite "tuffa" mot honom och försöka se till att hans liv blir lite lättare. 

Han är ju faktiskt inte dödssjuk, även om han lider av sin stroke, men att bara ligga och vänta på att dö är totalt ovärdigt och så otroligt ledsamt att se, när man vet att vissa saker (som han vägrar ställa upp på) skulle göra honom så gott. 

Nej, här kan jag inte sitta och ruttna, fånga dagen, fredagen den 13:e. 

Å nageltrång har jag också!

Stiltje

Idag fick den sig en omgång, gräsmattejäveln. 

Att Roger inte fick klipparen att fungera skyller jag på handhavande, eller så har jag sån otur att den helt enkelt är en one man's horse. 

Nu gäller bara att få tag på lite pinnar på jag kan hässja. Sablarns vad högt gräset var. 

I övrigt blev det inte så mycket gjort i stugan idag, även om det både skulle behövts städas och tvättas lite. Men vad fasen...jag gör det i morron. 

Försökte mig på lite Eurovision feeling här på kvällskvisten, men vafasen, det var lika dåliga låtar som på den svenska uttagningen. 

Nä, jag lägger krutet på lördagens final istället. 

En fjäderboa och lite gott i glaset kan få den mest tråkiga tillställning att bli en gala.