Det där lilla

När man balanserat länge på gränsen så är det inte mycket som krävs. 

Idag så kom det där lilla, det där som gjorde att bägaren till slut rann över. 

Sitter nu och känner mig som en urvriden disktrasa och jag ser inte ett skit fram emot att åka från byn i morron. 

Fan...allt som är kvar av mig nu för tiden är bara ett skal. Ett skal som jag en gång byggde upp som skydd, men jag undrar om det inte fick motsatt verkan. 

Jag vill skratta, dansa, vara bekymmersfri och lycklig. Hörde det bara till de yngre åren tro? 

Är det förbjudet att vara glad nu? 

GGG

Fy fan vad jag är trött på:

Ja, just de här gubbarna jag är trött på är väl inte så gamla, men gubbgriniga är de och lägger sig i saker de inte har med att göra. 

Något av det värsta jag vet är när folk inte tar ansvar fullt ut för sitt eget arbete utan bara får ur sig halvmesyrer och skiter i uppföljning och kundens bästa. 

Jag råkar vara funtad så att jag inte kan släppa förbi det, vilket medför att jag får sitta där och reda upp en massa skit som egentligen inte ligger på mitt bord. 

Det är inte första gången det händer, och tyvärr inte heller den sista. 

Den här veckan tror jag har varit årets längsta och jag har varit konstant trött från morron till kväll, men i morron är det äntligen fredag!

Efter fredag kommer lördag och då är det jag som vässar armbågarna och klämmer mig längst fram i kön till Helix. Äntligen är det min tur! 

Jag ska åka bergådalbanor och uppskjut och nersläpp å allt vad det heter. 

Sen klämmer jag förhoppningsvis en bärs  innan jag bäddar ner mig på ett hotellrum. 

Givetvis ensam, om inte Lisebergskaninen får för sig att joina. 

Nä, nu äre natta!

Tlööött

Jag är inte vara gubbgrinig nu för tiden, jag är kärringtrött också. 

Funderade förut på varför jag aldrig môjar ner mig i soffan med en bok längre och kom fram till att det går inte för jag somnar på stört. 

Det är nåt som är konstigt, men sitter jag ner och gör något annat än äter så somnar jag. 

Är då jävla trött på att vara trött jämt, men jag vet fasen inte vad jag ska göra åt det. 

TGIF - typ...

Så blev det fredag - häpp! Men jag dansar varken fin eller fuldans för det. 

Jag är trött, uttråkad och energilös. 

Hade en hysterisk dag på jobbet vilket fick mig att känna mig som den vietnamesiska tjejen i "Full metal jacket", som ligger halvdöd bland ruiner och bråte och väser: shooo meee, shooo meee. 

Har inga som helst planer för denna helg så risken finns att jag bara slösar bort den på att slappa. 

I möra ska jag i alla fall laga lyxpulvermos till Fadern och steka upp ett gäng kryddiga körv. 

Premiärsmakade dem igår. Fadern åt bara 4...

Nu är det ruggigt

Ligger nerbäddad i soffan efter dryga 90 minuter i spöregn. Hemmalaget knep tre pinnar, så vad gör väl blöta cig och en genomfrusen kropp?

Helgen som gick var full av bus och Österrikiska traditioner. Vad sägs om korv, schpäck och fruktsnaps?

Tusen gånger godare än det låter. 

Nattliga promenader verkar också ha blivit tradition. Ibland kan man till och med se skyltar man aldrig annars skulle sett. 

Psycho

Det bor ett psycho i min by. Eller, jag vet med stor säkerhet att det bor många såna i min by, men den här ger mig creeps på riktigt. 

Han håller till på min ICA och smyger omkring bland hyllorna och gör vad som helst för att komma i samspråk. 

Konstig blick och konstiga kommentarer. 

Det har hänt flera gånger och idag hände det igen. 

Mellan färskosthyllan och hyllan med feta och halloumi, där det är så jävla trångt, stod han som gubben i lådan och försökte få kontakt. 

Jag tror dock min uppsyn skrämde honom något, för han sa ingenting, men man ser på hela honom att det bara snurrar runt i huvudet då fan letar efter nåt att säga. 

Han är så jävla äcklig så skinnet korvar sig på mig!

Idag har jag sålt stolar och porslin som jag hittat på vinden. 

Pengarna ska jag bränna på vin, kvinnor/män och sång. 

Det är över nu

Att jag börjar sova med täcke igen är ett konstaterande att hösten är här och den svenska supersommaren är över. 

Ett annat hösttecken var gårdagens tur i svampskogen. Jag misstänker dock att flinka asiatiska fingrar hunnit före mig på ett visst ställe, men några skrymslen hade de glömt så jag fick med mig en korg av det gula guldet hem. 

Nu är det lilla patteklappardagen (som Fylking skulle sagt) och det är full fart mot helgen. 

Eller...vänta lite...jag börjar ju jobba i morron igen. 

Jaja, två dagar ska man väl palla innan det är dags för nästa omgång cykeleksem.