Yran är över

I år drabbades även jag av Eurovision-yra nu när det haussats upp så. 

Detta innebar att jag lekte schlagerdiva större delen av gårdagen. Gick all-in med tiara och rosa fjäderboa. 

Idag är jag en slagen hjälte. Inte bakis, men trött så in i bängen. 

Små rosa fjädrar ligger lite här och där på golven, som om jag haft en ruggande flamingo härinne. 

Mitt variga nageltrång har spruckit och jag undrar, precis som de flesta andra Svenskar: Ukraina???

Hur man snor en låt

Å så kom då det utlovade regnet. Men vet ni? Det skiter jag allra ödmjukast i!

Jag lyssnar på töntschlagers (har tänkt fylla på listan idag) röker, dricker öl (för visst är det väl ändå lite varmt?) plattar håret och låtsas att det är 22 grader varmt ute. 

Just nu spelas Satellit med Ted Gärdestad och häpp, så kommer barndomsminnen över mig. 

När Gärdestad vann fylldes kvällspressen med de svarta rubrikerna "LÅTSTÖLD".

 Liten som jag var...ja, då trodde jag att någon hade suttit vid ett piano i ett rum och spelat låten och Gärdestad hade smygit (jag vet att det är fel svenska) på den personen och på så vis knyckt låten. 

Ja, jag säger som Ted: tänk vad världen är liten ändå. 

Ett inlägg om ingenting

Sitter ute i halvstorm och suger det sista ur vårsolen innan temperaturen sänks med sisådär en 10 grader i morron (enligt SMHI)

Sitter på arslet som vanligt och väntar på bättre tider, men jag verkar då vänta ihjäl mig. 

Ska göra mig till lite och ta en dusch innan jag knatar ner till Fadern för lite fika. 

Idag ska jag och Stora Brorsan vara lite "tuffa" mot honom och försöka se till att hans liv blir lite lättare. 

Han är ju faktiskt inte dödssjuk, även om han lider av sin stroke, men att bara ligga och vänta på att dö är totalt ovärdigt och så otroligt ledsamt att se, när man vet att vissa saker (som han vägrar ställa upp på) skulle göra honom så gott. 

Nej, här kan jag inte sitta och ruttna, fånga dagen, fredagen den 13:e. 

Å nageltrång har jag också!

Stiltje

Idag fick den sig en omgång, gräsmattejäveln. 

Att Roger inte fick klipparen att fungera skyller jag på handhavande, eller så har jag sån otur att den helt enkelt är en one man's horse. 

Nu gäller bara att få tag på lite pinnar på jag kan hässja. Sablarns vad högt gräset var. 

I övrigt blev det inte så mycket gjort i stugan idag, även om det både skulle behövts städas och tvättas lite. Men vad fasen...jag gör det i morron. 

Försökte mig på lite Eurovision feeling här på kvällskvisten, men vafasen, det var lika dåliga låtar som på den svenska uttagningen. 

Nä, jag lägger krutet på lördagens final istället. 

En fjäderboa och lite gott i glaset kan få den mest tråkiga tillställning att bli en gala. 

Surkärring

Eftersom jag legat sjuk samtidigt som sommaren behagade dyka upp (antar att den inte kommer tillbaka) så har gräset fullkomligen exploderat. 

Igår skulle Roger hjälpa mig med klippningen, ja, han till och med insisterade, så där och då var allt frid och fröjd. 

Men en gräsklippare är en sak med en motor på och saker med motorer tenderar att leva sitt eget liv och maskinhelvetet vägrade klippa. 

Eller ja, den klippte lite grann, stannade, startade, klippte, stannade, startade, klippte, stannade...SURT!

Jag vet fanimig inte vad det kan vara för fel, men ska testa själv senare idag dör att utesluta handhavandefel. 

Strax innan halv sex i morse dök Stora Brorsan upp med hårig hund. 

Lite svårt att somna om sen, men sov till tiotiden då Modern och Roger knackade på dörrn (eller fönstret) för att de bara var tvungna att säga hej till vovven innan se åkte ner till Falkenberg igen. 

Var ute i trädgården och skulle leka med det lilla livet eftersom grannens monsterhundat verkade bra inomhus, men vi hann väl inte vara där mer än fem minuter innan (här antar jag) grannen fick se att vi var ute och släppte därför ut sina bestar. 

Så nu ligger hunden på soffan och jag sitter i solstolen och lyssnar på grannhundens enerverande skall och surar för att grannarna är bajs. 

I eftermiddag blir det smörgåstårta hos Fadern. Kanske blir jag gladare då. 

Java

Så kom den då äntligen, den där dagen då jag kände att nä, influensan kommer inte att döda mig den här gången heller. 

Vill i och för sig inte påstå att jag är superpigg, men jag känner att livet sakta kryper tillbaka in i min kropp igen. 

Avnjuter just nu en efterlängtad kopp kaffe. Den första på fyra dagar faktiskt. 

Jag snappade med Lilla My förut, hon tror att det är därför jag varit sjuk så länge, för att jag inte druckit kaffe.   

Lilla My rekommenderade en hel kanna till att börja med, men vis av min ålder så tar jag det lite lugnt med koffeinet. Tyvärr har jag tidigare haft förmågan att överdosera och illamående har jag inte lust med just nu. 

Idag fyller Fadern år. Vet inte om det är särskilt bra att gå ner och hälsa på just idag, kanske ska låta de sista bassiluskerna vika hädan först. 

Vi får fira i morron. 

Nu tror jag att jag ska fira med att epilera benen. 

Man kan se på dem att det nyss varit vinter...

Helix

Helt plötsligt fick jag platsen längst fram i Helix. Det var skitkul och jag njöt varenda sekund. 

När åkturen var slut fanns det ingen kö, så det var bara att gå och sätta sig igen. 

Tåget var inte ens fullt, men jag satte mig ändå i mitten, brevid någon människa jag aldrig träffat förut, men hon verkade likasinnad, och som vi skrattade!

Vi tog åkturen direkt efter för sen var det dags för mig att....VAKNA. 

Ja, det var ännu en feberdoftande dröm. 

Det har varit runt 25 grader varmt i tre dagar nu, men jag är fortfarande sjuk. 

Jag fattar fortfarande inte hur jag kan vara sjuk när ingen annan är det. 

Ingen på hela Facebook eller Instagram, är sjuk. 

Inte ens Fackpampens ungar är sjuka!!!