Det har slagit runt

...i huvudet på mig tror jag. 

Igår bakade jag en sockerkaka och stekte plättar. Herregud, vilken normal vuxen människa kommer på den idiotiska idén att steka plättar till sig själv? Ett helvetiskt matos och bränt smör. 

Toppade detta med att stryka gardiner. Sannerligen om jag inte tror att Housewife from hell har gjort tillfällig comeback. 

Tog hälften av sockerkakan, 17 plättar och tygstyckena och drog till Sonen och hängde upp gardinerna i hans nya hem.

När Sonen får eget är det minsann noga med tyget, inga smidiga hissgardiner där inte "jag vill ha sånadär långa som hänger  på sidorna". Jaja, självklart curlar Mamman vidare. 

Sen idag hände det som senast hände för cirka två år sedan: jag tränade! Jajjemän, gammal hederlig styrketräning på atletklubben. 

Tänk att jag faktiskt äger träningskläder. 

Dessvärre tror jag dock inte att passet räknas eftersom jag lämnade mobilen hemma och därför inte tog en endaste selfie. 

Men du får väl helt enkelt lita på mitt ord. 

Jag hitta't!

Idag fortsatte letandet efter Faderns kort, med högre intensitet än tidigare och det solklara målet att äntligen hitta det. 

Å tamejfan om jag inte lyckades till slut!

Stora Brorsan var förstås den första jag meddelade och Fadern behöver inte oroa sig över något han inte vet har hänt. 

Nästan helt säker på att jag stod i hallen...

Helt borta

Det var en fredag (eller lördag) och jag och Falken skulle ut och slå klackarna i taket. 

Jag stod i hallen (nästan helt säker) fullt påklädd, och skulle precis snäppa fast mobilen i magnetfodralet när jag upptäckte att Faderns Visakort låg i kortfickan. 

Det ska inte med ut tänkte jag och la, efter blixtsnabbt val, undan det på en säker plats, samtidigt som jag högt sa kommer jag ihåg det här nu, till mig själv.

Slog lika snabbt bort tanken, givetviiis skulle jag komma ihåg, jag har ju ofta ärenden till det stället. 

Fan heller säger jag bara!

Kortet är puts väck! Jag har vänt på saker, bläddrat mellan papper, kollat väskor, jackor och skor. Jag har lyft på varenda tallrik, mugg, bunke och till och med kollat under knäckebrödspaketet, men likförbannat är kortet borta!!! 

Brorsan är skitarg på mig och jag skäms som en hund som nyss dragit i sig söndagssteken. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vad trött jag blir!

Det är liksom bara jävligt

Jag vet att det bara är mitten av februari, men jag vill ha vår NU! Jag vill inte sitta och halvtjuta när snön vräker ner ute och jag vill inte vara tvungen att låta bilen stå på tomgång i tio minuter bara för att kunna skrapa bort isen på INSIDAN rutorna, och jag vill inte slå halvt ihjäl mig och skämmas ögonen ur mig när jag halkar handlöst som värsta fylletrasan när jag är på väg hem från den lokala pizzerian mitt i natten. 

Jag måste ha ett jobb också, jag bara måste!!! 1,5 månad av ångestfyllda dagar (vägrar visa mig ute dagtid för jag orkar inte med alla frågor) 

På kvällarna googlar jag. Jag googlar, googlar och googlar! Det är precis som om min hjärna är understimulerad och jag suger åt mig kunskap från alla tänkbara håll. 

På nätterna drömmer jag mardrömmar om precis allt. 

Nä, kan inte direkt påstå att jag är i fas med mig själv på något plan. 

Vad vet du

Vet jag...jag drar ett par rader här ändå. Kanske min vän från Kalix tittar in igen, kanske inte. Det är sånt som smickrar mig lite så jag inte riktigt kan släppa det här med bloggeriet. 

Den största anledningen till min slöhet ligger i att det är så jäkla urbota tråkigt att blogga från mobil eller padda, går så mycket snabbare med en dator, men jag gör ett försök. 

Annars simmar jag mest med hakspetsen precis över ytan, huvudet har jag grävt ner i sanden och jag kör på utan att tänka. 

Utanför fönstret ser jag äntligen min tufsigt ovårdade gräsmatta, men det dröjer väl inte förrän nästa omgång snö och inlandsis knackar på dörren. 

Behöver göra något kul. Typ gå på after work i bowlinghallen på fredag, eller äta mat och njuta bra musik på Mamma Mia The party. 

Det är klart

I år har jag semester på riktigt och efter förra sommarens slit i Sveriges varmaste sommar sen jagvetintenär, så borde jag stå först i kön på mina önskeveckor. 

Och nu vet jag vad jag vill göra också. 

Japp! Så blir det!

Det rör på sig

Å jag fixar och donar och flyttar på saker och grejar. Känns nästan som jag fått energi nånstans ifrån. 

Eller så är det så enkelt att jag faktiskt fått lite mer utrymme att breda ut mig på härhemma. 

Visst är det tomt utan Sonen här i veckorna, men det går helt okej. Lite mer ensamt ibland bara. 

Idag förärades jag med 1dm nysnö medans jag var på jobbet. Men Sonen gjorde en insats och hade skottat hela skiten när jag kom hem.  

Annars är jag rätt nöjd idag. Lite trött - men nöjd. Arbetsveckan går mot sitt slut och i morron blir det tapasshopping inför spelkvällen som äntligen blir av på fredag. 

Det är bara lite dåligt, men mest bra!