Jag stod i hallen (nästan helt säker) fullt påklädd, och skulle precis snäppa fast mobilen i magnetfodralet när jag upptäckte att Faderns Visakort låg i kortfickan.
Det ska inte med ut tänkte jag och la, efter blixtsnabbt val, undan det på en säker plats, samtidigt som jag högt sa kommer jag ihåg det här nu, till mig själv.
Slog lika snabbt bort tanken, givetviiis skulle jag komma ihåg, jag har ju ofta ärenden till det stället.
Fan heller säger jag bara!
Kortet är puts väck! Jag har vänt på saker, bläddrat mellan papper, kollat väskor, jackor och skor. Jag har lyft på varenda tallrik, mugg, bunke och till och med kollat under knäckebrödspaketet, men likförbannat är kortet borta!!!
Brorsan är skitarg på mig och jag skäms som en hund som nyss dragit i sig söndagssteken.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vad trött jag blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar