As simple as that

Ja, hur det än är så har man arslet bak. 

Vissa har det dock där andra har huvudet, men hur jag än vänder å vrider på mitt så sitter det alltjämt där bak. 

Jag tror jag valt bort nåt bra bara för att jag är så jävla feg. Jag hoppas jag inte kommer ångra mig. 

Sen har jag missat nåt bra och det hoppas jag inte kommer ligga mig till last, men det känns lite så. 

Det är lite tungt nu...

Mot avspark

"Nu finns det frallor" ropade jag glatt till Sonen när jag klev innanför dörren, varpå han upplyste mig om att tredje avsnittet av SOA nu ligger ute för streaming. 

Som om jag bryr mig!!!

Gårdagens sängmys med västpojkarna sket sig rejält på grund av en jäkla massa laggande så jag fick ge upp. 

Ikväll går jag på fotboll istället. 

Dom är här igen

Idag blev det helt plötsligt kul på jobbet. Om det beror på att jag käkade strömming och mos på Bruksmässen vet jag inte, men jag hade lätt kunnat sitta kvar ett par timmar efter den tid jag stämplade ut. Men jag var ju tvungen hem och hälsa på Modern och Gummipappan som i dagarna kommit hem från Canada. 

Presenter hade de med sig till den ofelbara Dottern minsann. En termosmugg, lönnsirap och tingeltangel till årets kitschgran. 

Sonen kom hem från sin far, lite överraskande för mig, och jag tror faktiskt vi har saknat varann lite för vi hade riktigt roligt här på kvällskvisten. 

Avslutar kvällen i säng med de två första avsnitten av sista säsongen på bikersserien jag aldrig trodde jag skulle gilla. 

Sons of Anarchy: welcome back!

Tant-points

I fredags var jag så törstig, så törstig när jag kom hem från jobbet, så jag beslöt mig för att dra med en kompis/kollega i fördärvet. 

Två flaskor vin och ett gäng fulöl packades och kvällen spenderades i en skön soffa, varvat med kombinerat pannrum/rökrum. 

Vi löste världsproblem, masserades, provade skor och uppfann hjulet. 

I lördags blev det inte många knop. 

Igår ville jag laga mat till mig och Fadern, men efter mycket om och men så slutade det med att jag inte var välkommen förrän tisdag. 

Hämtade in en hushållsassistent (som jag  fått ärva av Fadern) som jag inte orkat packa ur bilen tidigare och ett tu tre, så hade jag helt plötsligt satt en bulldeg. 

Har aldrig i mitt 4xx-åriga liv bakat bullar, men då tyckte jag tydligen att det var dags. 

Det gick väl lite sådär måste jag säga. Började med att rulla dem åt fel håll (jäpp, det kan man tydligen göra) men de jäste väl mer eller mindre bra, fula som stryk, men smakade ändå helt okej. 

Det var inte särskilt kul, men nu kan jag i alla fall bocka av bullbak på min kärringlista. 

Har jag sagt det så

I oktober ska jag sluta röka. 

Har inte riktigt bestämt datum än, men det lutar åt att det blir i mitten av månaden. 

Jag vet precis hur det kommer att bli. Jag kommer bli grinigare än grinigast och på gränsen till aggressiv. 

Det värsta är att det finns de som vet om att jag tänker sluta, som ger mig små hintar om att "snart är det oktober" och så småflinar de för att de inte tror ett skit på att jag verkligen tänker sluta. Eller så är de bombsäkra på att jag inte kommer klara det. 

Har bara en sak att säga sånt folk: far åt helvete och låt för fan bli att yttra er!

Det är ett jävla gnäll på att man röker, men sen hånas man bakom ryggen för att man ska försöka ge sig. 

Nä, tvi f*n!!!

(ber om ursäkt för ovanligt ovårdat språk)

Klart!

Givetvis så röstade jag igår. 

Tre lappar, två partier, så nog kan jag gnälla, men det tänker jag inte göra!

Denna måndag har varit en åthelvetesmåndag. Jag är trött och mår illa, men jag är inte sjuk. 

Grannens hund ylade konstant i tre timmar, nu pendlar tillståndet i mitt huvud mellan rädsla över att ha blivit döv och tinnitus. 

Snart ska jag sluta röka också. Dags att börja ladda!

Bättre än såhär blir det tydligen inte