Cykeleksem

Jomen visst lever jag, men det händer för fasen aldrig något jag kan dela med mig av. 

Eller jo, det gör det, men då skyller jag på att fingrarna inte orkar blogga. 

Sitter nu och streamar TV-program ute på terassen. Det är fortfarande pôtthett inne i huset, så det är skönare att sitta här. 

Sen sist har jag lyckats få cykeleksem. 

Den som är införstådd med fenomenet, vet att det är skador man får när man försöker sig på att cykla i berusat tillstånd. 

Hamnade på eftersläng efter fredagens bowling och jag kände, när det var dags att pysa hem, att det inte var läge att cykla. 

Men tro på fan om jag inte efter en liten bit, försöker ta mig upp på velocipeden i alla fall. Då med det mindre lyckade resultatet att jag inte ens tar mig upp (har ju snoppstång på min) så knä och armbåge rakt i asfalten = cykeleksem. 

Padrones till kvällsmat. Äntligen finns dom på min affär. 

Oj, ser nu att klockan är 22 och jag dricker kaffe. Jag kommer fasen aldrig somna, men jag var ju så kaffesugen. 

Skulle egentligen behöva ge mig in och städa. I morron kommer Sonen med flickvän och ska käka här och då måste ju svärmor ha fint hemma. 

På lördag kommer min (unga) gamla vapendragare Fröken Källgren å ja...då gäller det att ha det perfekt hemma. 

Närå, får hon bara följa sina egna rutiner så skiter hon fullständigt i hur det ser ut härhemma. 

Ska bli så jäkla kul att ses igen eftersom det gått fyra år sen sist. 

Herregud, fyra års catch-up på ett dygn...

Stockholm

Jag älskar Stockholm. Riktigt, riktigt älskar, älskar!

Älskar att gå och såsa runt lite överallt och ingenstans, ensam, men ändå omgiven av en massa människor. 

Att bara sätta sig ner och titta på människor utan att folk undrar vad jag är för knepig kärring som bara sitter där och glor i sin ensamhet. 

Jag älskar alla vackra hus, jag älskar vattnet och jag älskar tillgängligheten. 

Just det där att allt jag skulle kunna få för mig att vilja göra, det finns där. 

Bio, teatrar, konserter, restauranger och utställningar, det finns där. Även om jag inte har lust, så finns det där om jag vill. 

Tänk alla dessa urtråkiga söndagar i småstäder, där det finns absolut noll och ingenting att göra en söndag, förutom att shoppa på Biltema eller Dollarstore.

Nu har jag inte varit i Stockholm sedan oktober och det suger något grymt i Stockholmstarmen. 

Men som tur är har jag en liten tripp inbokad om några veckor och jag tror tamejfan jag har allt planerat redan nu. 

Jag kommer ha en del egentid och då har jag två museer/utställningar (näää, inte tantvarning alls det) som jag vill se. 

Sen har jag tänkt att försöka hinna med en liten upptäckartur i Gamla Stan. 

Blir det dåligt väder kör jag bara fler museer.

Jag vill se Sverige möta Italien i fotbolls-VM, visat på storbild tillsammans med en massa andra roliga människor. 

Kanske, kanske också gå på Soul Train. 

Vi ska äta gott och så ska vi gå på Mamma Mia-show och dansa arslet av oss efteråt. 

Jag räknar med gobrunch, söndagspromenad, byta boende och sen möta upp en vän för söndagsdrink(ar)

Min Bror från en annan mor ska för första gången få sätta frisörsaxen i min tjocka kalufs och färga lite utväxt och kanske någon slinga. 

Kanske blir jag grön i håret, kanske inte. Men vad skulle väl det göra när jag ändå är i Stockholm. 

Ett hundliv vare ja...

Det gick åt helvete med tjejdejten igår. Av någon märklig anledning så ville ingen av dem busa. Antar att det främst berodde på att min Vovve var lite lätt förvirrad och inte riktigt kände sig hemma. 

Sen hände också det som absolut inte får hända. Hundskrället rusade ut från gården och höll på att skrämma livet ur två små fjanthundar. 

Vovven skämdes, jag skämdes och fick en rejäl skopa ovett av den finska tanten. 

Den finska tanten och hennes gubbe, Mr Pitt, brukar hasa förbi här med sina små jyckar några gånger varje dag, men idag har jag inte sett röken av dem. 

Tänk om de fick hjärtsnörp och dog när de kom hem?...hu, hemska tanke.

Veckans rapport från gräsklippningsvörlden ser ut som följer:

Aset (gräsklipparen) stannade tusen gånger (ja, helt sant) när jag gav mig på baksidan. 

Klippte framsidan och väntade in A&B så jag kunde låna deras klippare och HALLELUJA! Vilken fröjd! 

En Klippo, klipparnas Rolls Royce om ni frågar mig. 

Jag har ägt en en gång och jag tror jag saknar den varje dag. 

Det gick snabbt som attan, men tyvärr inte så snabbt att jag hann undan innan regnet kom. 

Nu ska A&B vara borta igen, så jag får låna rollsen ända till måndag. Får se om jag ens släpper ifrån mig den då. 

My precious!!!

 

Som hund och katt

Ibland irriterar jag mig på att lille Vovven är lika slö som sin husse, men andra dagar, som idag, tycker jag det är toppen. 

Detta innebar att vi idag kunde vänta ut helvetesregnet och ge oss ut på första promenaden när det slutat vräka ner. 

Tog en liten annan sväng idag, så jag hoppade in hos fröken Kvist och fick mig en kaffeslurk. 

Lille vovven blev mer än överlycklig när han fick se att det fanns en kissemiss i huset. 

Kissen var däremot inte hel lycklig över uppvaktningen. 

Nu ligger vi å slappar i soffan och senare ska jag (kanske) kolla om jag kan fixa en tjejdejt till Vovvis. 

Denna dagen ett liv

Pötthet sommarvärme var det när jag slog upp ögonen i morse. 

Stora Brorsan hade varit här i ottan och lämnat av "lillvovven" som ska vara här tills i morron kväll. 

Vi tog en lagom promenad vid middagstid, den lille (store) latmasken är inte särskilt förtjust i värme så det vore djurplågeri att dra med honom på några längre strapatser. 

Var hos knas-Jenny och uppdaterade oss lite om läget i en småbarnsfamilj. Det var både glatt och smågnälligt. 

Sedan blev det eftermiddagskaffe hos Fadern innan det blev hemgång. 

Lilla latmasken somnade direkt. 

Grannen hade inte sina skällande bestar ute, så försökte leka en stund ute i trädgården, men det var tydligen bara jag som hade lust med det. 

Istället tittade jag på en kratta och direkt blev jag skinnflådd i tumvecket. 

Tog sedan ut Vovvis på kisspromenad. 

Han belönade mig med att skita jättehög nummer fyra(!)

Herregud, det är ju inte riktigt så att jag är utrustad med skyffelstora händer, så jag får snart börja med två påsar till varje hög. 

Fy fan vad äckligt det är med hundskit!

Fullt upp

Det var inte många minuter jag spelade i lördagens turnering, men tillräckligt för att kroppen skulle skrika efter Voltaren innan jag ens hunnit ur duschen. 

Naturligtvis var "mitt lag" det bästa, men görs det inga mål får man nöja sig med att komma sist. 

Det var faktiskt roligare än jag trodde att spela och (om jag får säga det själv) så är jag en jävel på att störa och irritera. 

Efter sportandet hade jag mest lust att lägga mig och sova, men fest stod dom nästa punkt på schemat, så det var bara att ladda om. 

Det blev lekar, bål och en hemskans massa öl och vin.

Avslutade med nattvard strax efter fyra och när klockan var kvart i fem på morronen, rundade hörnet in på min gata. 

Det där med nattvard var riktigt smart eftersom hela herrens dag i stort sett var förstörd. Trött som en gris var jag och det håller i sig än. 

Det kostar att ligga på topp!

Grågrågrågrå

Man kan ju få förkylningsdepression för mindre! 

Grå himmel och regn på bästedan, och jag ligger på soffan i morronrock. 

Måste fixa prisse till morrondagens 30-års galej, åka och fika med Fadern, hänga tvätt, vika tvätt, tvätta mera tvätt och tvätta mig själv. 

Det är sannerligen ett intressant liv man lever.