Fasters lilla smula

Vi har fått en ny medlem i familjen.
Välkommen fina lilla Meja.

Paisley

Hej igen Skottland. Lika intensivt som sist jag var här och ork fanns inte heller denna gång till att åka in till Glasgow och se mig omkring.

Efter dagens möte blev det låååång promenad. Lyckades leta mig in till centrum i Paisley. Givetvis var inga roliga affärer öppna, men det kanske bara var tur.
Lyckades springa på några gamla stenhus - jag älskar gamla stenhus.
På bilden syns Paisley Abbey, ett gammalt stenhus med anor minsann.

På vägen tillbaks blev jag flirtad med. Jaa, det var en bra dag idag.

...

Tänker, funderar, reflekterar...
Jag vänder och vrider på saker och sammanhang och kommer hela tiden fram till samma sak.

Jag vet att jag gör rätt, men någon annan säger fel.

Stenen har bytt plats med hjärtat och klumpen i magen är tillbaka.

Jag känner att mina ögon inte längre ler...

Jag ser ljuset

Ligger utslagen på soffan efter ett av mina megaröj som jag ibland (allt som oftast) tvingas genomföra som resultat av min egen jävla slöhet.

I morron ska äntligen sista fasen i världshistoriens mest utdragna köksrenovering avslutas.
07:00 står, förhoppningsvis, målaren på trappen och väntar på att bli insläppt.

När jag slappat klart ska jag bara leta på tapeterna.
Jag TROR de är i källaren, eller kanske under sängen...

Tlööött

Ryggskottet är borta och likaså min energi.
Känner mig totalt urlakad och orkeslös och jag är trött precis hela tiden.
Lösningen för oss tröttisar ska visst vara motion, vilket inkluderar den slöare formen vi kallar långpromenad.
Men det spelar ingen roll om jag går långa eller korta sträckor, orken finns liksom inte där.

Kanske har det att göra med en stor inombords gnagande oroskänsla - kanske inte.

Fiskanatomi

Jag har funderat på en sak som blivit ganska populär de senaste åren. Torskrygg.
Jag har inte det blekaste minne av att jag under min barndom, eller senare, blivit serverad varken
torskrygg eller sejrygg.

Vad gjorde vi med fiskryggarna förr? Slängde vi dem? Ett nedrans slöseri i så fall eftersom ryggarna verkar vara riktigt stora och fina.

Jag hinner knappt reflektera klart över ovanstående då jag springer på nästa bryderi i en meny på ett fint ställe i en fin del av Stockholm: Fisksvans!

Nä, nu får det fan i mig vara nog!

Är det inte det ena...

"Straffas skall du, ogudaktigt missnöjda fruntimmer, som gnäller när barnen svälter i Afrika.
Du kommer att åsamkas ett ryggskott, eller något i det närmaste, för att sona dina synder.
Denna åkomma skall vara dig given tills jag anser dig vara helt fri från synd och dina tankar gudfruktiga och rena."

Ja, somliga straffar Gud direkt. Igår när jag fyllekört (känslan) ner till affären för att köpa något att äta, högg Satan (Gud?) mig i ryggen när jag skulle sträcka mig efter vattenflaskan jag köpt.

Var detta ryggskott härstammar ifrån har jag inte en aning om, förmodligen har jag legat för mycket och för länge. Så fort jag försöker röra på mig rasar jag ihop som en fällkniv och aldrig har mina magmuskler känts så obefintliga som just nu.

Har tagit ett par korta svettiga promenader för att försöka mota det annalkande ryggskottet. Spatserande som en gammal gubbe med händerna på ryggen har jag vaggat mig fram på Bossåsens ojämna gator.

Influensasymptomen börjar så sakteliga ge med sig, men den här rygghistorian känns som salt i såren. Med en infektion i kroppen kan jag ju inte uppsöka någon massör eller nåt för då rasar väl kärringen ihop totalt.

Plockade hur som helst ut mitt nya modem på min promenad och tamejsjutton det funkar.

Peppar, peppar, ta i trä.