Ett hundliv vare ja...

Det gick åt helvete med tjejdejten igår. Av någon märklig anledning så ville ingen av dem busa. Antar att det främst berodde på att min Vovve var lite lätt förvirrad och inte riktigt kände sig hemma. 

Sen hände också det som absolut inte får hända. Hundskrället rusade ut från gården och höll på att skrämma livet ur två små fjanthundar. 

Vovven skämdes, jag skämdes och fick en rejäl skopa ovett av den finska tanten. 

Den finska tanten och hennes gubbe, Mr Pitt, brukar hasa förbi här med sina små jyckar några gånger varje dag, men idag har jag inte sett röken av dem. 

Tänk om de fick hjärtsnörp och dog när de kom hem?...hu, hemska tanke.

Veckans rapport från gräsklippningsvörlden ser ut som följer:

Aset (gräsklipparen) stannade tusen gånger (ja, helt sant) när jag gav mig på baksidan. 

Klippte framsidan och väntade in A&B så jag kunde låna deras klippare och HALLELUJA! Vilken fröjd! 

En Klippo, klipparnas Rolls Royce om ni frågar mig. 

Jag har ägt en en gång och jag tror jag saknar den varje dag. 

Det gick snabbt som attan, men tyvärr inte så snabbt att jag hann undan innan regnet kom. 

Nu ska A&B vara borta igen, så jag får låna rollsen ända till måndag. Får se om jag ens släpper ifrån mig den då. 

My precious!!!

 

Som hund och katt

Ibland irriterar jag mig på att lille Vovven är lika slö som sin husse, men andra dagar, som idag, tycker jag det är toppen. 

Detta innebar att vi idag kunde vänta ut helvetesregnet och ge oss ut på första promenaden när det slutat vräka ner. 

Tog en liten annan sväng idag, så jag hoppade in hos fröken Kvist och fick mig en kaffeslurk. 

Lille vovven blev mer än överlycklig när han fick se att det fanns en kissemiss i huset. 

Kissen var däremot inte hel lycklig över uppvaktningen. 

Nu ligger vi å slappar i soffan och senare ska jag (kanske) kolla om jag kan fixa en tjejdejt till Vovvis. 

Denna dagen ett liv

Pötthet sommarvärme var det när jag slog upp ögonen i morse. 

Stora Brorsan hade varit här i ottan och lämnat av "lillvovven" som ska vara här tills i morron kväll. 

Vi tog en lagom promenad vid middagstid, den lille (store) latmasken är inte särskilt förtjust i värme så det vore djurplågeri att dra med honom på några längre strapatser. 

Var hos knas-Jenny och uppdaterade oss lite om läget i en småbarnsfamilj. Det var både glatt och smågnälligt. 

Sedan blev det eftermiddagskaffe hos Fadern innan det blev hemgång. 

Lilla latmasken somnade direkt. 

Grannen hade inte sina skällande bestar ute, så försökte leka en stund ute i trädgården, men det var tydligen bara jag som hade lust med det. 

Istället tittade jag på en kratta och direkt blev jag skinnflådd i tumvecket. 

Tog sedan ut Vovvis på kisspromenad. 

Han belönade mig med att skita jättehög nummer fyra(!)

Herregud, det är ju inte riktigt så att jag är utrustad med skyffelstora händer, så jag får snart börja med två påsar till varje hög. 

Fy fan vad äckligt det är med hundskit!

Fullt upp

Det var inte många minuter jag spelade i lördagens turnering, men tillräckligt för att kroppen skulle skrika efter Voltaren innan jag ens hunnit ur duschen. 

Naturligtvis var "mitt lag" det bästa, men görs det inga mål får man nöja sig med att komma sist. 

Det var faktiskt roligare än jag trodde att spela och (om jag får säga det själv) så är jag en jävel på att störa och irritera. 

Efter sportandet hade jag mest lust att lägga mig och sova, men fest stod dom nästa punkt på schemat, så det var bara att ladda om. 

Det blev lekar, bål och en hemskans massa öl och vin.

Avslutade med nattvard strax efter fyra och när klockan var kvart i fem på morronen, rundade hörnet in på min gata. 

Det där med nattvard var riktigt smart eftersom hela herrens dag i stort sett var förstörd. Trött som en gris var jag och det håller i sig än. 

Det kostar att ligga på topp!

Grågrågrågrå

Man kan ju få förkylningsdepression för mindre! 

Grå himmel och regn på bästedan, och jag ligger på soffan i morronrock. 

Måste fixa prisse till morrondagens 30-års galej, åka och fika med Fadern, hänga tvätt, vika tvätt, tvätta mera tvätt och tvätta mig själv. 

Det är sannerligen ett intressant liv man lever. 

Dom nerverna, dom nerverna...

Igår klippte jag halva gräsmattan och idag är det dags för sista biten, jag orkade helt enkelt. Det är tamejfan som att harva sig genom mossornas paradis. 

Tror jag får bita i det sura äpplet och kratta lite, annars får jag aldrig bukt med den. 

Annars har jag mest fjärilar i magen. Å, nä, jag är inte kär, men har lyckats erbjuda mig själv att vara med i en innebandyturnering på lördag. Alltså, fatta vad snurrig i huvet jag måste varit då. 

Nu är det inte så att jag kanske är superduperoduglig, trots att jag ligger inne men mellansveriges sämsta kondition, men det är det här med att jag ska prestera nånting. 

Jag har inga som helst problem med att bjuda på mig själv, göra bort mig, eller att stå och prata inför folk. 

Men när det gäller det här med personlig prestation så är jag livrädd! Har dragits med denna ångest sedan fotbollen i ungdomsdagarna. Benen skakar och jag är så nervös så jag inte vet vart kag ska ta vägen. 

Är det kanske det här som kallas tävlingsnerver? Det brukar ju faktiskt ge med sig, men nu när jag sitter här och tänker på innebandyn, undrar jag om jag ens kommer klara av att hålla i klubban. 

Jaja, det är nog bara käringnerver, det ger nog med sig vad det lider och kag ser faktiskt fram emot det. 

Igår kväll (rätt sent) ringde volleybollstjärnan och ville ha skjuts till sin mamma, och visst kunde jag skjutsa. 

Chaufförsuppdraget ledde dock till att jag helt plötsligt stod med en pensel i handen och vips var klockan nästan halv två. 

Det blev en lång sovmorron på Stålnacke idag. 

.

Det blir varken bitterhet eller glädje här idag. Kanske inte ens i morron. 

Jag vill inte, jag vill, jag är ledsen, har ingen lust...

Repar mig förhoppningsvis snart