Jag är inte pastell

Det var en satans tur att jag var på bra humör idag och inte hunnit vispa ihop våffelsmeten när jag upptäckte att våffeljärnet hade fått fötter.

Eller rättare sagt, glömde ta med det från Lilla Brorsan efter en våffellunch i våras. 

Har idkat byteshandel med Ordföranden då hon råkade ha en väska som passade mig bättre än den onödigt dyra (men sååå söta) lilla rosa som jag köpte i somras, men nästan ångrade direkt (trots att den är sååå söt) men som hon kunde tänka sig att ta över eftersom hennes vulgärt stora mobil inte gick i den lilla svarta. 

Jag borde ha fattat det, jag är ingen pastellbrud, jag är svart. Och när jag inte är svart så är jag oförutsägbar, kanske till och med chockrosa, men aldrig pastell. 

Och jag skulle aldrig, aldrig, aldrig köra runt i en rosa bil - inte ens om det var en Volvo.

Nu är jag trött som en gnu så jag byter salong och bäddar ner mig med paddan i sängen. Nån gång ska väl va den första som jag nannar kudde före midnatt.