Svåra beslut, enkla beslut, ord som kommer ut fel, tokigheter man gör och saker som inte riktigt blir som det var tänkt från början.
Givetvis ångrar jag där och då, kanske till och med en tid efter, men sen är det dags att gå vidare tycker jag. Hur skulle man må om man gick med ånger hela tiden?
Om jag inte gjort si, om jag inte sagt så...
Självömkan är absolut inget för mig. Människor som i tid och otid, i bästa martyranda, vädrar sitt elände och skyller på andra, och omständigheter, trots att de själva faktiskt har en stor del i rådande situation.
Jag anser att man, åtminstone i de flesta fall, som vuxen inte hamnar i vissa dåliga situationer om och om igen, utan att man själv har en stor del i det som sker och det är bara att se till att älta där och då och gå vidare. Ingen blir lycklig av att hela tiden gå runt med frasen, om inte, ringandes i öronen.
Jag tycker man ska vända på saken istället och utvärdera sina misslyckanden.
Alla beslut, allt agerande tar oss framåt som människor och det gör oss till dem vi är idag (<-- jääävligt klyschigt, jag vet)
Mitt eget om inte är något riktigt positivt. Utan mitt om inte så hade jag inte haft de människor jag har idag och vissa av dem skulle jag aldrig vilja leva en endaste dag utan.
Lika lite som att jag skulle gå genom samhället med den här ryggsäcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar