Jag saknar gemenskap. Jag saknar diskussionerna man har på jobbet när man arbetar riktigt nära och känner varandra utan och innan. Saknar att bolla idéer. Saknar att diskutera fram lösningar på problem. Saknar nån som har samma sjuka humor som jag. Saknar nån som skrattar med/åt mig för att de inte har samma sjuka humor som jag. Saknar initiativförmåga. Jag saknar ett team.
Jag saknar mig själv...
Har lagt mig i sängen enbart för att jag är så jäkla uttråkad. Käkade två tortillas med dragen gris i för 4,5 timme sedan och de ligger fortfarande som en cementklump i magen. Min förbränning verkar i skrivande stund vara totalt obefintlig.
Har haft en trög dag och, tack vare försovning på sisådär en timme, blev idag tyvärr inte heller den dagen då jag började träna igen.
I morron står massage på schemat så då är träningsstart uteslutet - igen. Ursäkter, ursäkter, ursäkter.
Men på onsdag, då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar