Nog är jag mätt, men en kôrv...

Den här omställningen till sommartid är som en Long Island Ice Tea, helt okej, men med oönskade biverkningar. 

Jag älskar att det är ljust längre om kvällarna, men när dagen börjar gry är jag så trött så jag inte vet vad jag heter. 

Dag fyra och jag känner mig fortfarande som ett vrak. 

Fick ett fint sms av en manlig vän när jag satt i bilen. Tänkte direkt att "men gud vad snällt och omtänksamt". 

Tittade sen lite närmare på smileys:arna och insåg att meddelandet var avsett för hans fru. 

Kan inte låta bli att undra när det blir min tur att få ett fint sms där någon lockar med korv...