Jag har blivit dumpad av mannen i mitt liv. Han som jag en gång i tiden aldrig trodde skulle lämna mig.
Visste dock innerst inne, redan från början, att detta skulle hända, men kanske inte såhär.
Sonen är 18 år och jag förstår att han inte vill flänga fram och tillbaks mellan mig och sin far längre och kanske har jag allra längst inne trott att det var jag som skulle dra det längsta stråt när dagen väl kom. Men så blev det alltså inte.
Jag vet ju att hans val inte har nånting att göra med vem han tycker om mest, men jag är inte mer än människa, det är klart att jag vänder och vrider på allt.
Varför ska jag bo kvar i det här huset nu?
Ska jag bo kvar här i byn?
Vad fan ska jag göra med mitt liv?
Livskris var ordet och snar är det jul också - fy fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar